2018, never forget. Vi provar att ta eget foder!
Nä, vet ni vad. Jag vill aldrig, aldrig, aldrig vara med om det här igen!
Jag pratar om förra årets torka, och konsekvenserna.
Höet vi panikköpte från Övertorneå (!!) var total skit.
Läs om förra årets helvete med att hitta foder HÄR
Att göra analys var inte rimligt då varje bal är olik den andra. De sa också att de hade slagit på lite olika ängar.
Om de hade! Den enda balen är grön, den andra gul, den tredje gråaktig. De innehåller visserligen gräs men även sly, löv, pinnar, ogräs… Enda gemensamma nämnaren är ett svart ogräs som återkommer i alla balar, vet inte vad det kan vara.
Helt klart var det ”gräs” från gamla trädor vi fick.
En del har gått att fodra med, men vi har rensat och luktat och slängt massor.
Ingen häst har blivit sjuk, men jag, som normalt knappt behöver ge kraftfoder alls åt våra naturligt energiska och lättfödda hästar, har mer eller mindre ruinerat mig på kraftfoder i vinter.
Som tur var hade vi en bra höst, och det fanns gräs i hagarna väldigt länge. Det var först i slutet av november djuren blev helt beroende av det här “höet”.
Och i januari började det synas, om jag säger så. Vår vanliga kraftfodergiva räckte uppenbarligen inte till. Det blev till att köpa det mest protein- och energirika som finns och ge -i mängder.
Som sagt, jag vill aldrig någonsin vara med om det här igen! Så nu tänker vi ta eget foder.
Vi har ett arrende på drygt 10 hektar. Det är idag en gammal vall, mark som brukats sedan vikingatiden.
Cirka 3 hektar används på somrarna av min granne med islandshästarna. På en del har vi en enklare terrängbana.
Sen finns det en annan del där våra egna hästar brukar gå på sommaren. Drygt två tredjedelar av det borde kunna användas.
Här bakom Saga och hennes häst (och min fux) ser man lite av den:
Att vi inte gjort det förr beror på att vi inte har maskiner.
Så nu ringde jag en bonde. Jag vet att vallen är gammal och sliten och egentligen borde bli omsådd, men det hinns inte med nu, vi gör ändå ett försök. Han kommer och gödslar i april.
Sen ska han komma och ensilera i juni. Vad som än händer kan det inte bli lika dåligt som det vi har haft i år.
Och även om bondens tjänster kostar så kan det eventuellt bli några ören billigare.
Blir det en sämre kvalité så “köper” jag iallfall skiten från mig själv och behöver varken ligga vaken om nätterna eller beställa lastbil för sjuka pengar. Eller känna mig bitter över att någon jävel har lurat mig.
Normalt går hästarna på den här ytan från maj, men i år får de vänta, de får gå där efteråt. De blir ändå bara tjocka om de går hela sommaren där.
Nöden är allt nytänks moder.
Jag vill aldrig, aldrig, aldrig vara med om sommaren 2018 igen!
Vi provar.
Rapport om hur det går kommer.
