Svek eller missförstånd? Sandra vill köpa tillbaka sin gamla tävlingshäst.

Vad ska man göra om man har en äldre häst som är fräsch men som man av något skäl inte kan eller vill ha kvar?

Den tidigare landslagsryttaren i fälttävlan Sandra Gustafsson är ledsen över att en av hennes hjärtehästar som hon sålde under förespeglingen att den skulle få ett för-evigt-hem hos köparen inte fick det.

– Det var något som sas vid flera tillfällen, men jag hade för säkerhets skull skrivit in i kontraktet att jag ville ta tillbaka honom om köparen av något skäl absolut inte kunde ha honom kvar.

I förra veckan ringde köparen och sa att den nu 23-årige hästen samma dag skulle flyttas till en verksamhet.

Hästen i fråga är Kaminskij, kallad Nisse, född 2002. Sandra fick honom som fyraåring och tog honom hela den långa vägen från unghästklasser till fyrstjärnigt.

– Vi OS-kvalade, vi tog SM-guld, SM-silver och en massa internationella placeringar. Vi gjorde en fantastisk resa tillsammans.

När Nisse var fjorton år fattade Sandra beslutet att han inte skulle vara på fyrstjärnig nivå längre.

Han såldes då till en junior som Sandra kände där han var i tre år, tills junioren blev svårt sjuk och inte kunde ha kvar honom.

Sandra köpte tillbaka den då sjuttonårige Nisse och hade honom i ett drygt år då de tävlade tillsammans på nytt. Han var då med och tog Lag-SM -guld och knep en trestjärnig placering i Polen.

– Han var hur fräsch som helst men efter en viss ålder tycker man att en häst kan få ha det lite mera lagom. Jag sålde honom till en privatperson där han fick det bra.

Sandra hävdar att köparen Rickard lovade att Nisse skulle få ett för-evigt -hem hos honom.

Men Rickard säger att han inte alls lovat det, utan att det mera var något de båda önskade.

Sandra säger att hon verkligen tycker om Rickard och att hon haft en varaktig och väldigt bra kontakt med honom ända sedan Nisse såldes. Hon har löpande fått veta vad Nisse gjort och har även träffat Nisse.

Men helt nyligen ringde alltså Rickard och berättade att Nisse samma dag skulle flyttas till en ridverksamhet.

Sandra beskriver hur hon först, lite tagen på sängen, accepterade beskedet, men att hon några timmar senare när det sjunkit in blev bestört.

Att hon försökte få tag på Rickard för att få honom att sälja tillbaka Nisse till henne istället.

– Man sätter inte en 23-årig häst i en ridverksamhet, säger Sandra.

Sandra drog sig till minnes att hon sagt att hon ville ha förköpsrätt i ett sånt här läge. Hon letade fram det gamla kontraktet där det står inskrivet.

Men Rickard vill när vi talas vid inte ändra sitt beslut och hans uppfattning är att Sandra inte visat något intresse att ta tillbaka Nisse.

Sandra tycker inte att det är god hästvälfärd att utsätta gamla hästar för stora förändringar och framhåller att dressyr och att gå i ridhus aldrig varit Nisses favoritgrej.

– Red jag i ridhus två dagar i rad blev han sur. Det är inte en häst som ska gå för mycket i ridhus. Jag tycker inte att han ska behöva göra det på ålderns höst.

Hon har inget emot ridverksamheter säger hon, hennes egen mamma driver en ridskola.

Men alla hästar passar inte i verksamheter och de ska framför allt inte sättas i en sådan vid hög ålder, menar hon.

– Hade jag tyckt att Nisse var lämplig för verksamhet hade jag ju lämnat honom till min mamma och inte sålt honom till Rickard.

Sandra har gråtit floder sedan beskedet och säger att hon försökt nå Rickard för att förmå honom att ändra sitt beslut, men att han inte svarat henne och inte heller själv ringt upp.

Rickard å sin sida säger att han inte alls gjort sig otillgänglig, och att han gav Sandra chansen vid deras första samtal.

Han ser inget fel i att sätta en gammal häst i verksamhet och säger att stället i fråga är jättebra med stora hagar och god omvårdnad.

– Det är ingen ridskola, det är en annan sorts verksamhet och hästarna har det superbra där på alla sätt.

Sandra är förtvivlad.

– Nisse hade kunnat få komma hem till mig, till sina kompisar, till sina gamla rutiner, till sin egen gamla box.
Jag är så bottenlöst ledsen. Jag kan förstå om Rickard hade glömt bort vad vi skrev i avtalet för länge sen, men med den goda kontakt vi haft trodde jag att han skulle kommit till mig om han inte ville ha kvar honom.

Det både Sandra och Rickard säger är att de har haft en jättebra kontakt under åren.

Det är vad som sagts och inte omför-alltid-hem och liknande som de har olika uppfattningar om.

Rickard säger att han aldrig lovat något forever-home för Nisse.

Sandra säger att han har visst har det.

Vad som är god hästvälförd har de också olika uppfattning om.

Rickard säger att han inte uppfattat att Sandra ville ha tillbaka honom. Ord står mot ord i den frågan och för en utomstående ter det sig som ett enda stort missförstånd.

Men för Sandra är det ett svek.

Bandet man haft till vissa hästar sitter djupt, förklarar hon. Tävlingsryttare kan inte alltid behålla alla hästar och försöker i regel att ordna det så bra de kan för dem när de är gamla, vilket Sandra också tycker att hon gjorde.

Känslan av ansvar för en häst kan hursomhelst bestå, även om man tvingats skiljas åt.

– Det enda jag vill ha i julklapp är att Nisse ska få komma hem och leva sina sista år hos mig.