Gillar hästar att tävla? Vi måste prata.

Gillar hästar att tävla?

Det är vad den senaste veckans debatt i hästsvängen har handlat om.

Jag personligen säger att vissa gör det, men inte alla.

Vissa hästar tävlar naturligt, som fullbloden och travhästarna.

De är avlade för det.

Den häst som hade mest tävlingsinstinkt (pressade sig själv hårdast) och bäst fysik vann loppen och de individer som vann mest avlade man på.

Så förstärktes tävlingsintsinkten i trav- och galopphästarna via avel.

Om du inte tror att hästar kan ha tävlinginstinkt så sitt upp på ett fullblod bredvid ett annat fullblod och ta en galopp på en raksträcka. Så får du se vad som händer.

Men gillar galopphästarna att tävla?

Det vet jag inte, och inte heller trav- och galopphästar är väl alla likadana, men när de varit med om några starter gör de det av sig själva när startskottet gått.

Min erfarenhet av galopphästar är att de gillar att galoppera. Att sätta av, rakt framåt. Och att de inte vill låta någon annan vara snabbare.

Dressyr- och hopphästar då, gillar de att tävla?

De förstår naturligtvis inget om dressyrprocent eller att det som gäller är att de ska hoppa banan bättre än hästen innan eller den som kommer in efter.

Men hästar som tävlar mycket vet att det är något särskilt med tävlingstillfällena, och en del av dem (inte alla) lär sig att tycka om det.

Ljudet av högtalare, folk, alla förberedelser, att få visa upp sig, uppmärksamheten och berömmet de får, hur matte känner sig.

Hästar suger i sig det.

Har de oturen att ha människor som är idioter och som låter sin besvikelse gå ut över dem så kommer de suga i sig det också, och då kanske den totala upplevelsen av tävling blir övervägande negativ.

Hur som helst så kanske inte hästar uppskattar tävling från gång ett, men för vissa tycks det med tiden utvecklas till något de gillar, eller åtminstone inte lider av.

En avelskunnig man förklarade för mig att något av galopphästarnas tävlingsinstinkt finns nedsipprad även i halvbloden då de i stor utsträckning använts i halvblodsaveln.

Det kan yttra sig i en vilja att kämpa och anstränga sig.

Vilket i sin tur är just en av egenskaperna man avlar på i sporthästaveln: samarbetsvilja och arbetsvilja.

Det är roligare och går bättre med hästar som har en naturlig arbetsvilja än de som säger nej eller okej då, med en suck.

Nå. För de hästar som verkar gilla att vara på tävling i hoppning och dressyr är det kanske snarare upplevelsen av att vara på tävling som de lär sig tycka om.

Många vittnar om hur deras häst ger det där lilla extra på tävling, att de tänder till lite mer då och anstränger sig mer.

Det kan måhända inte utan vidare översättas till att hästen älskar att tävla, men det behöver inte vara motsatsen heller.

Kanske skulle vi tala om det som att åka ut?

Vissa hästar gillar att åka ut, andra inte.

Jag har en av varje sort hemma och den som inte vill åka ut, han slipper.

De som inte gillar att åka ut kommer inte heller att prestera så jättebra, så jag skulle säga att det här i viss mån är självreglerande.

Sedan önskar jag att alla som tävlar kunde ha en bättre hästhållning, med stora hagar, kompisar och mycket utevistelse.

Kan äldre tävlingshästar sakna tävlingslivet?

Många som äger en pensionerad tävlingshäst hävdar det.

Jag är en av dem, jag har en sån häst, men det var inte jag som tävlade den, det var min dotter.

Jag lägger inte ut texten om det för då blir det här för långt, men jag märker ju tydligt hur hon lyser upp vid de tillfällen då vi gör något som påminner henne om hennes mer aktiva dagar.

Många framhåller att tävlingslivet innehåller mycket stress.

Ja, och det är omöjligt att ha ett liv med hästar utan att utsätta dem för stress i varierande grad.

* Att lära dem vara ensamma i stallet medan kompisarna går iväg är stress.

* Att lära dem åka transport är stress.

* Att lära dem att hantera nya miljöer är stress.

* Att lära sig att stå uppbunden och sköta sig med hovslagaren är stress.

Vi desentiserar dem; vi utsätter dem för stressen så ”snällt” vi kan tills det inte längre är jobbigt att vara hemma själv en stund eller åka transport.

I gengäld för att de ställer upp på våra påhitt slipper våra domesticerade hästar mycket annan stress: att bli jagade av rovdjur eller att ätas upp inifrån av parasiter.

De slipper svält, att slitas stycken eller ligga hjälplösa på stäppen med ett brutet ben. Medan asätarna närmar sig.

***

Ovanstående är min uppfattning.

Du kanske har en annan uppfattning, och du är lika fri som jag att uttrycka den.

Många frågor återstår naturligtvis.

En är: måste hästar ha kul precis hela tiden för att det vi gör med dem ska vara okej?

Bild på hästen jag rider idag, här med min dotter på ett fälttävlans-SM.