Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Jäktade Jenny

Jäktade Jenny

Av Ulrika Stallkoden 15 maj 2016

Jäktade Jenny skulle behöva klona sig i fyra exemplar för att räcka till. Heltidsjobb, två barn, åldrande föräldrar, som behöver allt mer hjälp, en villaträdgård och en häst, det kräver sitt.

Det tar så mycket tid och energi att Jenny nästan går under ibland.

Hästen har hon för att få ha något som känns som hennes eget i denna grötiga kravröra som är livet.

Ja, hon har hästen för att få andas, för att komma ifrån. Få koppla av och inte ständigt vara i någon förpliktigande roll: mamma, hustru, dotter, anställd, förälder.

Hästen är hennes privata lilla ö på vars strand hon kan kravla upp ibland.

Fast sedan hon blev befordrad till mellanchef hinner hon bara vara i stallet tre dagar i veckan. För att det ska funka har hon skaffat en medryttare, fast tyvärr så strular medryttaren rätt mycket. Det är ganska ofta det kommer alldeles för sena meddelanden om att hon är sjuk, att hennes barn är sjuka, att någon fyller år och allt möjligt.

Det driver faktiskt Jenny till vanisnne, det där.

Hon vill gärna gå på yoga och gym, men det har inte hunnits med riktigt, men någon gång ska hon nog lyckas klämma in det med!

Sen vill hon ju träffa tjejkompisarna ibland någon kväll också, men det blir allt mindre med det.

Folk hinner inte, orkar inte. Inte Jenny heller. Familjen går först för de flesta, och även för Jenny.

En ganska vanlig tisdag i Jennys liv kan se ut såhär:



06.15. Klockan ringer. Upp och hoppa! Jenny blundar några minuter innan hon stiger upp och drar på sig ett par rena trosor som hon la framkvällen innan. Sedan resten av den lilla klädhögen på stolen.

06.30-07.30 Väcka barn, göra fruktost, slåss om badrummet, skynda på barnen, göra sig i ordning.

07.45. Skjutsa barn till skola och dagis och sedan ta sig till jobbet. Ungarna bråkar i baksätet.


07.48 Jenny har glömt en viktig pärm, hon får lov att vända och åka hem och hämta den! Ryter åt ungarna att sluta bråka. När de kommer fram till förskolanvisar det sig att Jenny också glömt att göra matsäck till utflykten, men personalen är snälla och säger att de löser det.

08-08.30 Jenny bryter ihop i trafiken. Dessa förbannade bilköer! Bilköer är helvetet på jorden. Bilköerna får Jenny att tänka djupa tankar om livets mening, och det är faan inte bilköer som är livets mening!

08.30 Framme på jobbet. Jenny försöker sig på några minuters mindfulness för att skaka av sig morgonstressen. I någon minut sitter hon där och bara luktar på kaffet. Sedan plingar det till i datorn och hon börjar gå igenom morgonens mejlskörd.

09-12. Mejl, telefonsamtal och möten.

12.30 Lunch med en kompis hon inte sett på 100 år, de hann knappt prata och halva tiden satt Jenny bara och tänkte på att kompisen hade åldrats väldigt mycket, men det var kul att ses iallafall!

Eftermiddag: kundbesök och innan hemgång gå igenom ytterligare en massa mejl. Ett av mejlen handlar om att föräldrar måste bli bättre på att komma ihåg sådant som förskolan skickat ut infromation om, som matsäckar och extrakläder och liknande.

17.30. Bilköerna igen, Jenny försöker använda tien till att planera kvälle. Sedan hämta barnen på dagis, dagispersonalen påminner om städdagen som ska vara på lördag.

18.30. Jenny hade tänkt göra pannkakor men mjölken var visst slut, så hon steker falukorv istället.

Både pannkakor och falukorv är pinsam mat, inget man berättar om för andra att man ger till barnen, det borde vara ekologiskt och lagat från grunden, men Jenny orkar inte det idag heller.

18.55. Jenny skickar sms till maken “Var är du? Du skulle vara hemma 18.45 sa du igår. Puss.”

18.56. Det kommer ett sms, men inte från maken utan från medryttaren. “Jag kan inte komma idag, har ont i huvudet”. Men vafaan! Tredje gången på två veckor! Fattar människan vad hon ställer till med?!

18.59. Inget svar från maken ännu. Sammanbrottet närmar sig.

19.10. Ungarna bråkar, den yngre kastar mat på den äldre.

18.15. Ett sms från skolan. “Din son har haft olovlig frånvaro. Det går inte att svara på det här meddelandet”.

19.17. Jennys mamma ringer och frågar var de har tänkt att fira jul.

– Jag vet inte mamma, det är faktiskt bara april! säger Jenny trött.

19.20. En telefonförsäljare ringer och frågar om Jenny vill prata pensionslösning.

– Nej det vill jag inte! Jag kommer inte bli pensionär! För jag kommer dö av stress! Väldigt snart! skriker Jenny och lägger på luren.

19.33. Jenny samlar sig och sätter sig och pratar med sonen om varför han skolkat. Det var från gympan, hon hade glömt packa hans gympakläder ju sa han, så han sket i att gå dit.

– Från och med du är du som själv packar dina gympakläder, säger Jenny.

19.45. Men var faaan är maken?? Fortfarande inte ett livstecken från honom.



19.47. Maken svarar på sms:et: “Sorry. På väg hem”.

20.10. Barnen är jättetrötta. Den äldre glor på mobilen, den yngsta har hällt ut ett flingpaket på vardagsrumsgolvet.

20.13. Mannen kommer äntligen in genom dörren. En rasande Jenny sätter det yngsta barnet i famnen på honom, tränger sig förbi honom utan ett ord och kastar sig i bilen. Hon vill inte ens veta varför han var en timme sen.

 Jenny djupandas bakom ratten och håller blicken på vägen. Mot stallet!

20.30. Framme i stallet. Jenny sätter igång och mockar och fixar foder. Förbannade medryttare som tror att hon bara kan ställa in hur som helst! Jenny börjar fundera ut en annons som hon ska lägga ut på Facebook om att hon söker en ny, ansvarstagande medryttare, som inte ställer in varannan gång.



20.44. Det kommer ett meddelande via messenger: Vi saknade dig på klassföräldermötet ikväll. Vi har planerat klassresan till Barnens Ö och skrev upp dig som medföljande förälder, hör av dig om du inte kan!” Jäklar! Hur kunde hon glömma klassföräldermötet!?

21.11. Jenny har mockat, borstat och sadlat sin häst. Innan hon sitter upp begraver hon ansiktet i hans man och tänker att det här, detta är det enda lugn, den enda riktiga lycka hon finner i sin galna tillvaro. Hon gråter nästan av trötthet, men hästlukten är så trygg, så varm, så underbar och rogivande.

22.18. Jenny kommer hem. Maken sitter vid datorn. Han byter snabbt sida, det hinner hon se genom dörrglipan, sedan sneglar surt på henne över axeln.

– Hade inte du medryttare idag? mumlar han.

– Jo men hon ställde in. Vart fan var du då? Du kom hem en timme senare än du sa igår.
Maken var tyst en stund.

– Jag hängde med några på After Work.

– Jaha och då låtas man som att man inte längre har en mobil eller?

22.24. Jenny har slängt kläderna i tvättkorgen och tar en lång, varm dusch. Hela den här vidriga dagen rinner av henne och ner i avloppet.

22.57 Jenny lägger sin bettskena på plats mellan käkarna, biter till så att den hamnar riktigt rätt, släcker lampan, rättar till kudden och försöker sova.

Kommentarer