Hopplösa Håkan
Håkan är hovslagare. Han är hovslagare och han är hopplös.
Hans liv är en gammal utnött låt som låter likadant var han än dyker upp.
För dyker upp gör han. Efter att han varit försvunnen ett tag.
Han dyker upp, och han försvinner, dyker upp och försvinner.
Till slut är det så många som är arga på honom att han helt enkelt flyttar. Han meddelar inte sina kunder, han bara försvinner. En sista gång.
“ÄR DET NÅN SOM VET VAR HÅKAN ÄR!?” skriver en av hans kunder på sin Facebook.
“JA, VAR FAN ÄR HÅKAN?! VI HAR VÄNTAT PÅ HONOM I TRE VECKOR!!!” svarar någon.
Och sen blir det en lång, lång tråd med många arga emojis.
De vet inte att Håkan redan har flyttat ungefär tio mil bort och redan har en massa nya kunder där. Som han charmar ner.
Det är något bipolärt över hela hans agerande, fast ingen vet om det är någon sjukdom bakom. Eller om han bara är ett hänsynslöst as.
Alltid pågår det något drama kring Håkan.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DET DÄR SLÄKTET? GE MIG EN HOVSLAGARE SOM INTE HAR EN BOKSTAVSKOMBINATION! fräser ytterligare någon en bit ner i den där facebooktråden.
Under de två, max tre år som Håkan brukar jobba i en trakt går det aldrig att få tag på honom. Han svarar inte i telefon och nästan aldrig på sms heller.
Han jobbar inte helg och han kommer inte för tappskor.
Kunderna får skicka ett sms och berätta att de behöver få hästen skodd ungefär två veckor innan det är dags, skriva vilka dagar de kan. Sen får de vänta.
Kunderna bönar och ber att han ska svara på deras meddelanden. Men från Håkan är det tyst.
Sedan, som en blixt från en klar himmel, kommer ett sms:
“Jag är i ditt stall hos 20 minuter!”
Hästägaren får då släppa allt hon har för händer och kasta sig iväg till stallet.
Det där funkar ju inte för så många, så han kan bara ha kunder med egna gårdar och som är hemma på dagarna, eller såna som jobbar med hästar.
Inte folk som har vanliga jobb.
Och tävlingsryttare kan inte heller ha honom, eftersom han inte kommer för tappskor.
Att behandla hästägarna som kunder har aldrig fallit honom in, det finns ju hur många som helst!
Varför finns det ens några som har Håkan? Jo, dels är han billigare än de andra. Flera hundra faktiskt. Trots att han är lika bra, nej till och med bättre än de flesta.
Och så är han rena trollkarlen med hästarna.
Han får de nervigaste vrak att stå som lobotomerade kor i stallgången. Han kan se på stonas hovar åt vilket håll deras föl låg i magen. Han har lasersyn för muskelspänningar och mikroskopiska röreslestörningar.
Han stressar aldrig och är en intuitiv mästare på hästen som arbetande djur och levande varelse.
Och det där, det faller damerna för. De smälter som isglass i augusti.
Så Håkan tar för sig. Oj, vad han tar för sig.
Sånt har ju en förmåga att trassla till saker och ting. Han har ett par stora barn som han inte har någon kontakt med, och ett litet som han inte heller bryr sig om. Alla med olika kvinnor.
Håkan kan aldrig få ett förhållande att hålla mer än ett par år, på sin höjd. Två år är någon sorts kritisk gräns.
Sedan är det kört, och då börjar det om. Han dyker upp någonstans, han skor, han gör folk vansinniga och han försvinner.
Så går den, den gamla utnötta låten som är Håkan i ett nötskal.