Daltande Doris

Doris driver sin omgivning till vansinne. Hon är alltid orolig för sin häst och tillrättavisar den aldrig. Jämt är den sjuk och det går alla i stallet på nerverna att det ständigt är specialrutiner kring Doris´ häst.

Det finns ju bara sju täcken att välja mellan! Hur svårt kan det vara?

Doris har en kilometerlång lista på veterinärer, kiropraktorer, massörer och equiterapeuter, och jämt är det någon där och behandlar hennes häst för något.

På helgerna, när inackorderingarna ska sköta in- och utsläpp, måste alla först läsa en lång stund på Doris´ whiteboardtavla. För att få klart för sig vad det är för skydd, täcken och annat som gäller för närvarande.

Och sen går de hela dan och är rädda att Doris ska ringa och skrika.

Det kommer liksom aldrig till träning för Doris´ häst, eftersom den så fort den tillfrisknat råkar ut för något nytt.

Och om det någonsin faktiskt går att börja rida är Doris så osäker att hon knappt vågar sitta på den av rädsla att den ska bli överansträngd.

Hästen går rakt över folk bits och knuffas, men enligt Doris är han bara är missförstådd och blev säkert misshandlad innan han kom till henne.

Ibland blir det bara för mycket för Doris. Som den kväll då hennes häst låg i boxen på rygg.

Doris var helt handlingsförlamad och bara stod och skakade.

Stallägaren ringde runt så mobilen glödde. Distriktsveterinären var upptagna men kunde komma om några timmar.

– Vi kan inte vänta i flera timmar! hulkade Doris.

– Nej, så nu ringer jag till Östen, sa stallägaren resolut.

– Nää, INTE Östen! protesterade Doris.

Men stallägaren vände bara ryggen åt Doris och satte telefonen mot örat.

Ökända Östen luktade illa och var lite udda, men han var den enda veterinär som ställde upp den här tiden på dygnet.

– Men är det din häst som är sjuk, Doris, vad ovanligt! sa Östen när han kom.

– Han håller på att dö! tjöt Doris.

Östen skred till verket. Kolik.

– Vad äter hästen? frågade han.

Doris pekade mot den fullklottrade whiteboardetavlan. Östen satte på sig läsglasögonen och böjde sig fram.

– Oj vad mycket det var här då! Tre kilo müsli, det var inte dåligt! Finhackade brännässor, tre skivade morötter, vitaminer, mineraler, betfor, sesamolja, nyponpulver… Och vad står det här, alger!??

Östen drog efter andan innan han fortsatte.

– Hovtillskottsmedel, glukosamin, MSM, vitlökspulver, djälvulsklo, nonijuice, loppfrö… Men Doris, blir det inte ganska dyrt allt det här?

Doris stod förödmjukad och skälvde.

– Hur mycket går hästen, Doris?

– Han går inte, han har kotledsinflammation! skrek Doris.

– Och du ger honom ändå så här mycket mat?

– Snälla, gör något!

Nu gick Östen och stallägaren in i boxen. Hästen måste upp!

Åsynen av hur de härjade med hennes stackars häst blev för mycket för Doris. Hon svimmade och sjönk ihop i en liten hög mitt på stallgången.

Östen drog en lättnadens suck. Skönt att det blev tyst på tanten.

Det var bara att ringa 112. Doris bars ut ur stallet på bår och kördes till akuten. Som när hon vaknade upp skickade henne vidare till psykakuten.

Hästen kom upp på benen och räddades genom att stallägaren satte på transportskydd så att hästen började nervösbajsa, varpå hon promenerade hon en timme med den i mörkret.

Östen suddade bort alla Doris´foderinstruktuioner från tavlan och satte upp en lapp där det stod ”ENDAST GROVFODER”.

Några dagar senare kom en faktura med journal i Doris´brevlåda. Östen hade skrivit några extra rader:

Bästa Doris,

Hoppas du överlevde psykakuten. Och jag hoppas du inte behöver hamna där igen!

Din häst är överviktig och behöver bantas minst 50 kilo för att belastningen på leder, stödvävnader och hovar ska minska.

Ta bort allt kraftfoder. Kalk och mineraler kan ges om det fattas i grovfodret och så ska den ha en saltsten och rent vatten.

Betfor och morötter är okej, men tro mig, du behöver inte skiva morötterna!

Lycka till!

MVH Östen