Ett samhällsproblem som kostar 14 miljarder om året. Tänk om det gällde män.

Ordet är mycket gammalt: våld- täkt, ta med våld.

Från början var det inte kvinnans lidande som stod i centrum när våldtäkt gjordes till ett brott, det var kvinnans familj och framför allt man/bror/pappa som ansågs drabbas då ”deras” kvinna blev skadat gods.

En ung kvinnas värde sjönk vid en våldtäkt då hon inte längre var oskuld, ansågs smutsig och kunde bli svår att gifta bort.

Där har vi en urgammal rot till varför våldtäkt i alla tider har tystats ner. Med direkt följd att gärningsmannen slapp stå till svars.

Våldtäkt har alltid använts som psykologiskt stridsmedel i krig. Att skända fiendens kvinnor, gärna inför ögonen på männen, var och är ett raffinerat sätt att bryta ner och splittra. Att så sin säd i fiendens kvinnor var att slå ner sina boplålar i deras mark.

I det medeltida samhället tog stormännen för sig som de ville av de underlydande klassernas kvinnor. Det var ett kontrollmedel.

Allt ovan har jag hört på en föreläsning för länge sedan, men jag kan tyvärr inte minnas namnet på föreläsaren.

Våldtäkt, ta med våld.

Vad är det våltäktsmannen tar?

För sin egen del tar han sig sin omedelbara tillfredställselse.

Det är fråga om stöld av någon annans kropp, mycket ofta kombinerat med fysisk misshandel.

Våldtäktsmannen stjäl också mycket mer än några minuters njutning.

Han tar någon annans glädje, själ och känsla av värde, han tar hennes lugn och tilltro till andra människor, han skär upp ett sår i den människans själ för alltid.

Vid våldtäkten, vare sig den omfattar fysisk misshandel eller ej, utsätts offret också för risken att bli gravid och för risken att bli smittad av sjukdom.

Ofta vet hon inte om hon ska överleva. I filmer slåss och skriker offret, men vid ungefär hälften av alla våldtäkter drabbas offret av freeze fright; får svårt att agera, håller sig stilla och väntar ut det hemska, en överlevnadsmekanism som syftar till att minska risken att bli ihjälslagen, strypt eller liknande.

Samma överlevnadsstrategi finns hos djur. Rådjur som står helt stilla i en buske tills faran har passerat, smådjur som spelar döda för att inte bli uppätna.

Det förekommer fortfarande att våldtäktsoffer ifrågasätts för att de hamnat i freeze fright. ”Varför gjorde du inte mer motstånd?”.

Våldtäkt är en dubbel kränkning, fysisk och psykisk. Den är avgrundsdjup, heltäckande och långsiktig.

I många fall förstör våldtäktsmannen ett liv för alltid.

Jag är inte den enda som känner någon som blivit utsatt för en pedofil som barn och som har en lång, svår väg till att bli en hel människa.

Jag är inte den enda som känner en person som blivit gängvåldtagen och som aldrig riktigt kommit igen efter det.

Jag är inte den enda som vet någon som upprepade gånger legat med en lärare eller tränare eller någon annan de inte borde ha legat med och som fått ett hål i själen och självkänslan på kuppen.

I den nya filmen ”De rättslösa” presenteras siffror. Maria Sveland intervjuar bland annat en ekonom som räknat på vad mäns våld mot kvinnor har för ekonomiska konsekvenser.

Han berättade att en person som är i så dåligt skick efter till exempel en våldtäkt att hen inte klarar av ett arbetsliv kostar samhället tio miljoner på trettio år.

Andra våldtagna fortsätter att fungera hyggligt men behöver ofta stöd i olika former. Terapi, perioder av sjukskriving osv.

Allt sammantaget beräknade han att det manliga våldet mot kvinnor och barn kostar samhället 13-14 miljarder -varje år.

13 – 14 miljarder!

Detta är en dold utgift som det inte talas om och som bakas in i den totala utgiften för hälso- och sjukvård, som idag ligger på totalt 102 miljarder.

BRÅ menar att endast 10-15% av alla våldtäkter polisanmäls.

Jag tror det ligger nära sanningen, och det betyder att det finns en jäkla massa våldtäktsmän ibland oss, fler än vi kan fatta. Jag har skrivit om det förut, klicka HÄR.

Av de få som anmäls går bara cirka 10 % till åtal.

10-15% av alla genomförda våldtäkter anmäls, av dem går ca 10% vidare till åtal.

Det är skandal i sig.

Nästa skandal är att bara cirka 5% av de som går till åtal leder till fällande dom.

Man får ta ett djupt andetag och repetera det för sig själv för att kunna ta in det.

Ingen tror att 95% av de fall som passerat nålsögat för åtal har en oskyldig gärningsman.

Ingen tror att 95% av målsägandena ljuger.

Men -det är utslaget som det ser ut idag, och det uppmanas vi att respektera.

”Oskyldig tills motsatsen bevisats” och det där.

Fem sketna procent av de få som ens blir åtalade får stå för sin gärning för ett mycket allvarligt brott.

Resten går fria, och gud nåde den som säger pip om dem.

Det kallas ”rättssäkerhet”.

Kvinnorna som förlorar blir förnedrade i fyra, ibland fem steg: först våldtäkten i sig, sedan utredningen där de ifrågasätts och kanske mister vänner, familj, arbetskamrater och blir utfryst, sedan nederlaget att målet ogillas. Som grädde på moset ska de hålla tyst efteråt och i värsta fall tvingas de betala skadestånd till förövaren också.

Lagstiftningen är på männens sida, och det har den varit sedan 1200-talet.

Hur som helst.

De här siffrorna; 10-15% anmäls, av dem går 10% till åtal, av dem fälls 5%, betyder att mindre än en promille av alla faktiska våldtäktsmän fälls för sin gärning.

Mindre än en promille får ett straff.

Tänk om det gällde misshandel.

Tänk om det gällde rån.

Tänk om det gällde mord.

Tänk om det var något som män till största delen drabbades av.

Skulle samhället nöja sig med den låga uppklarningsprocenten då, ta skeden i vacker hand och acceptera det här med ”oskyldig tills motsatsen bevisats”?

Följ mig gärna på Instagram: @ponnymamman.se