September -en kärleksförklaring.

Har allltid tyckt att september är den bästa tiden på året. Den champagnefärgade månaden då marken ännu är varm och allting liksom lugnar ner sig.

Barnen är i skolorna, folk är på sina jobb. Den härliga men röriga sommaren är över.

Lugna, ljuva september. Då kan man andas.

Tävlingshästarna är i full gång, de andra är lite onödigt runda kanske. Saga gör säsongens sista starter.

Jag har alltid sagt att september är inte höst, det är vår fjärde sommarmånad. I år har det varit mer sant än någonsin.

Ingen vill tänka på att det kanske är växthuseffekten.

Igår kväll satt jag på en uteservering på ett myllrande Södermalm. Ingen använde fleecefiltarna som hängde hopvikta över stolsryggarna.

I september försöker jag göra gårdsjobb åtminstone någon timme per dag. Jag älskar att vara ute och jobba i månaden som är varm, men inte för varm.

Man plockar ner sommarstängsel, hämtar elaggregat borta på vallen, städar upp i någon röra.

Såna saker.

Kliar lite på de nydräktiga stona som nöjda och dästa lullar runt i den största hagen.

Träden dignar av frukt. Naturens mirakel, år efter år.

Mest fantastiskt av alla är våra fruktträd är Drottning Signe, planterat omkring 1930. Ett helt sagolikt äppelträd som ger ofantliga mängder supergoda Signe Tillisch varje år.

Någon eftermiddag i september tar mannen och jag fem-sex Ikeakassar fulla och åker till ett musteri och mustar dem. Det blir en massa äppelmust i bag-in-box som vi ger bort i present.

På kvällarna går vi ner till områdets brygga och maken hoppar i och badar med hunden.

Fortfarande, i slutet av september.

September -ett guldgult efterrus som övergår i en klar insikt om vad som behöver göras. Vad man ska uträtta under årets sista kvartal.

September är lite som att vara medelålders. Det är ett guldskimmer över mognaden. Som ett gott dessertvin. Eller en vällagrad konjak som bränner skönt i gommen.

Snart kommer den seriösa hösten. När mörkret och den tilltagande kylan gör allt så verkligt. Då renget piskar mot rutan och man sitter vid sitt skrivbord och bara jobbar, jobbar, jobbar.

Det gillar jag också, på sitt sätt. Jag älskar att jobba, vet inte så mycket annat kanske.

Mörkret längtar jag dock inte efter.

Än har vi ljuva september. Som i år varit en fjärde sommarmånad.

Ganska många luncher på golfklubben har vi unnat oss de här veckorna. För att solen ännu skiner.

Ta vara på de sista ljuva sensommardagarna alla människor.