Det är NuEller Aldrie. Vi slår till!
Ja då kan vi äntligen lätta lite på hemlighetsmakeriet och med full hals och stor glädje skrika:
– VI HAR HITTAT EN HÄST!!!
Det är bra att ha en hästblogg. Det var i slutet av juni jag gick ut här och berättade att vi sökte en fälttävlanshäst som går eller har gått minst enstjärnigt.
Först kom några svar om hästar som säkert är jättefina, men som inte riktigt var vad vi sökte.
Men så efter några dagar hörde Susanne Westergren i Motala av sig. Hennes man Tord som var i fälttävlanslandslaget för cirka tio år sedan var i färd med att sälja några egna uppfödningar.
NuEller Aldrie är en speciell och mycket känslig dam. Cirka 170 hög och 9 år gammal, efter Carland/Billion xx.
– Hon kan vara lite spooky hemma, tittar på allt och vill ibland inte ens gå över bommar, men har alltid skött sig på tävling, berättade Susanne.
”Aldries” tävlingskarriär började när Tord skulle tävla en annan häst som han blev tvungen att stryka. “Den där är det ingen idé att åka ut med” sa de om Aldrie. Men så åkte de ändå med den spända unga hästen -och hon gick som en klocka.
Senare samma år kom de tvåa i Breeders Trophy.
Två år senare, 2013, vann Aldrie och Tord Breeders för 6-åringar. Hon gick också enstjärnigt med fina resultat, endast 6 år gammal.
Tänk er att vinna Breeders på sin egen uppfödning. Tänk att ha det här på väggen hemma:
Skulle vi alltså få chansen att köpa en Breedersvinnare? Jag vågade knappt fråga om priset. Som bekant är vi inte precis gjorda av pengar.
Det vi fick för Bonnie Bee använde vi till att bygga ut vårt katthotell, slurp sa det bara. Just då var inget hästköp på tapeten.
Men iallfall. Priset på Aldrie var trots allt relativt lågt eftersom hon inte tävlat på två år, vilket beror på Tords personliga omständigheter.
Nu har vi vänt på varenda sten, och också grävt upp några stenar som inte fanns. Det blir gröt och knäckebröd resten av året.
Aldrie är lite speciell. Det har inte funkat med alla ryttare. Med vissa har det tydligen inte gått alls.
Så Susanne gjorde nåt smart, hon erbjöd Saga att komma och prova Aldrie under en vecka på ett av hennes egna ridläger. Saga sitter längst bort:
Susanne ordnar ridläger för både barn och vuxna på olika nivåer. Hon är lugn, trygg och har mycket lång erfarenhet. Kolla gärna in deras verksamhet, klicka HÄR.
Jag körde ner Saga och hann se ett halvt ridpass innan jag var tvungen att åka hemåt.
På kvällen frågade jag Saga hur det hade gått. “Jorå, helt okej, men hon är lite spänd”.
Dagen efter lät hon mer positiv.
På tredje dagen kom ett sms:
”Jag måste ha den!”
Tydligen accepterade Aldrie Saga ovanligt bra och det hade inte varit nåt problem alls med det som brukade krångla: hoppningen.
Det lät ju jättebra. Men jag ville ändå fråga om Saga kunde få göra en provtävling för att se hur Aldrie beter sig borta.
Det fick vi, i Boxholm nära dem. Dock låg det en månad fram i tiden. Under tiden gjorde vi en veterinärbesiktning som hon gick igenom galant (inte hos Evidensia!).
Igår lördag gick tävlingen. Och vad såg jag där på vägen -potatisrondellen!!! Den betyder ju tur! Alltså skulle allt gå bra.
Som hästskötare hade vi ingen mindre än Matt Damon ur filmen ”Bourne Rider”.
Skoja bara, det är Tord som håller i Aldrie.
Saga hade i vanlig ordning glömt halva utrustningen hemma (jag får inte lägga mig i) så vi fick springa runt och låna ihop lite nummerlappsfickor och sånt.
Saga är van att rida krutdurkar, men det blev inga explosioner. De gjorde en okej dressyr som kommer bli bättre.
Detta trots att det blåste halv storm så att platsbanden smattrade och trots att det låg en skjutbana bakom träden från vilken det smällde och pangade hela dagen!
Det var förresten premiärtävling för Cavallostövlarna också.
Och sen -nolla i hoppningen! Därpå en lång väntan på terrängen. Saga hedrade sin sponsor vart hon än gick.
Väntan på terrängen brukar vara fyra till sex timmar. Då kan man gå runt och prata med bekanta och äta en massa skräp och dricka för mycket kaffe.
Man kan få lust att dra till Ullared och handla, men det går ju inte för man har ju häst med sig.
Jag la mig i gräset bredvid bilen och somnade.
Och sedan terrängen då. Jag slog personligt rekord i att inte vara toknervös -konstigt, ny storhäst och allt.
Måste ha varit potatisrondellen det med.
När Saga hoppade av efter felfri ritt sa hon:
– Bonnie-känsla deluxe!
Saga red i sin landslagströja från ponnytiden, det får man nog inte, flaggan skulle ha dolts av medical-cardet men hade hasat ner lite, ojsan!
Det blev en fjärdeplats av 35 startande.
Saknaden efter Bonnie Bee har varit stor. Vi har undrat om Saga nånsin igen kommer ha en häst som äter terrängbanor som hon. Kanske, kanske har Saga nu fått sin “stora Bonnie”?
Vi får se. Man ska inte ta ut något i förskott. Aldrie kanske blir helt annorlunda hemma hos oss. Kanske börjar det krångla med något. Isåfall får vi lösa det.
Vi har iallafall en underbar känsla av att tävlandet kommer bli roligt igen! (det där är dock inte Matt Damon somgör V-tecknet utan Sagas pappa. Han måste alltid vinka eller nåt när en kamera är framme).
Sist och slutligen känns det tryggt att köpa en uppfödning av så gediget kunniga hästmänniskor som Westergrens, som är hästfolk sedan generationer.
De har alltigenom känts genomärliga, bondförnuftiga, lugna och toppenbra.
De blev inte ens sura när vår kaosmaskin till hund stack som ett pistolskott och tog en höna! Hon var kopplad och gick med sin husse.
Det yrde fjädrar i hela stallet, och barnen stod skräckslagna upptryckta mot stallväggen. Hönan överlevde som tur var. Svordomarna jag väste var fler än stjärnorna på natthimlen och Saga höll på att dö av skam.
Vår hund är lite för snabb för sitt eget bästa. Här har hon precis tjuvkopplat bilen för att sätta sig i säkerhet efter höns-dramat!
Hunden gick sedan till Susanne med en vinflaska och sa förlåt.
Hur som helst. Kan det vara så att solen börjar gå upp igen nu så här i slutet av sommaren?
Då är det värt fattigdomen som väntar.
Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: ponnymammans Saga: Sagaasss