När du får oväntat stök.

Som sagt, här gick jag i ett tidigt höst-dis och var ganska nöjd.

Hade en helt okej energinivå, tog tag i sånt jag inte hunnit, började rida igen.

Men underbart är kort. Kaosdagen kom,som jag skrev om förra veckan.

Och den fick konsekvenser. Femårsfuxen kanade alltså in under ett stängsel efter att ha halkat i leran och skar sig på benen på elrepen, och ett antal stolpar knäcktes.

Skakande bara det. Han verkar dock okej trots allt.

Men på kvällen såg vi också att Sagas häst NuEller Aldrie hade fått en smäll på skenbenet med vidhängande svullnad, blev orolig att det var senan och ringde och bokade tid för ultraljud hos min veterinär.

Man ser smällen här; den grå fläcken utan päls.

Senan var det inte, puh! Men däremot en fraktur på griffelbenet… (det blev röntgen också).

Satan, satan, satan!

Det blir operation. Det kommer gå bra, att tvingas operera bort spetsen på ett griffelben är inte det värsta som kan hända, det har mitt sto också gjort för 8 år sedan, och hon blev helt återställd.

Men det blir avbrott i ridningen. Och detta är en elithäst, som ska upp i klasserna är det tänkt.

Sen kikade vi i hennes hals också på andningsapparaten, det tar jag i ett annat inlägg.

På vägen hem skulle vi hämta upp en katt som ska bo på vårt pensionat ett par veckor, i Sundbyberg. Vi hittade adressen, jag mötte kunden och tog katten.

När jag satte mig i bilen igen gjorde min man, en inbiten Djurgårdare, en grimas.

Vad är det där för kasse???

– Det är kattens grejer, vad är det med dig?

– En AIK-kasse! Fy satan! En AIK-KATT! Den katten får du sköta!!

Jag svär, han är sådär, på riktigt.

Ja, och vad händer medan när vi är inne på kliniken? Jo hästarna drar ner staketet IGEN, fast på ett annat ställe, med dominoeffekt så att ännu fler stolpar låg överallt.

Det gamla talesättet att en olycka sällan kommer ensam, det stämmer verkligen.

Hå hå ja ja. Hästarna gick i en enda mumsig mysflock på stigen och betade.

Denna gång var det vår inackorderings häst som gjort illa sig. Jag slängde på ett bandage på henne och sen gick jag ut för att fånga in de andra odjuren.

Igår skulle vi gå ut kl 12 jag och mannen, och laga stängselhelvetet. Vi jobbade med annat på förmiddagen, sen skulle vi gå ut. Och ta hand om den där skiten.

Kl 12.15 satt han och sjöng vid pianot.

När mannen sjunger är det som när jag skriver, att störa oss då medför risk för livsfara.

Något kan mycket väl komma flygande i luften, och inte bara ord.

Okej, jag överdriver, men jag lät honom vara.

En timme senare satt han ännu och sjöng. Han har en konsert nästa vecka.

Haydn´s De fyra årstiderna.

– Jag går ut nu och börjar, du kan ju komma när du vill, sa jag.

Sen kom han efter ett tag. Men han var verkligen inte på humör för stängseljobb.

Jag såg inte hur det hände, men han skulle knacka i en stolpe, halkade till i lerslänten och slog snett.

Stolpen flög. Flög gjorde också F-ordet, genom de friska vindarna.

Och det kan jag berätta, att när min man skriker hörs det över hela ön!

– Hallå, du behöver inte. Skit i det här idag! ropade jag.

Han gick in, drog av sig lerstövlarna, kammade till sig och åkte till sin sångelev i det rena, fina Bromma.

Jag fick ta tag i det själv.

Man får ändå komma ihåg, att det är inte han som vill ha det här hästlivet, det är jag. Han är en musik-kille från innerstan, inte en händig grovjobbare. Jag får bara vara glad om han vill slå stolpar som hästarna river ner.

Nu gör jag så här: jag sätter trådarna högre, så att risken att de kommer åt dem med benen minskar. Och inga elrep nertill, utan tunnare tråd som kan gå av.

Vi har ju inte ponnyer längre, och vi har inte råd att hästar skadas på stängsel!

Skickade ett sms till Saga att hon fick lov att rida min häst åt mig när hon kom hem sen på kvällen, för jag skulle inte orka det efter stängselslit i timmar.

Absolut, det skulle hon göra. Hon har en massa prov nu och sitter efter skolan och pluggar på bibliotek.

Jag har sagt det förr och säger det igen: att ha gård kan inverka menligt på din ridning!

Som tur är kom världens redigaste My, vår inackordering, och högg i. Vi jobbade tills det blev mörkt och vi inte såg mer.

Nu blir det stängseljobb ett par timmar om dagen ett tag. Det är många isolatorer som ska flyttas, många stolpar som ska fixas och många trådar som ska bytas ut.

Det gäller att ta lite i taget så man inte ruttnar och blir galen på det och går in och lägger ut gården på Hemnet!

När det är klart ska jag klippa taggbuskar runt staketet. Sånt måste göras, varje år.

Det är bara att ta en värktablett och inte känna efter.

Fortsättning om Aldrie följer. Nu har Saga ingen häst att rida på ett tag, så vi har enats om att hon hjälper mig att rida min häst, Crescendo.

Hon behöver ju hålla igång sin ridning.

Och så får jag en beridare -lyxigt- och får alltid sitta på en underbart världen häst!