Blodbad och flygande stolp. The Return of The Chaos.
Här gick jag och var så oförskämt nöjd.
Hade börjat rida igen, joåsåatt.
Hade gjort det varje dag i två veckor, joråsatt.
Nu var man på banan igen, liksom.
Hade fått ett par fina ridstövlar av en kompis och kände att nu jäklar!
Ordning! En plan! Kontinuitet! Framtidstro!
Men underbart är kort.
Igår hände det som såklart måste hända förr eller senare.
The Return of The Chaos.
Det var hovslagardag. Robban kom, vår hovslagare.
Full storm var det och höstlöven ven genom stallet.
Robban är världens mysigaste. Han målar fantastiska tavlor och är en konstnärssjäl som jag, man får alltid en stor kram när han kliver ur sin skåpbil.
Hans energi är lite healing-aktig.
Kan man inte säga om alla hovslagare man haft precis. Elvispen, ADHD-nisse, Skinnhuvudet, Manodepp-Janne, Kåkfararen och gänget. Vandrande exempel på kaos-teorin allihopa.
Men Robban. Han är den snällaste varelsen.
Vi brukar sitta och fika utanför stallet och prata om allt, nästan. Jag ger honom moderliga råd. Som han inte bett om.
Kolla här vilken fridfull kille.
Det fanns en annan hovslagare som kallade mina fuxar för Röda Faran.
Alltså tar man fuxjävlarna först så att det är överstökat.
Sen bjuder man på starkt kaffe och en bulle, och tar fram någon lugnare häst.
Men -idag skötte sig fuxarna alldeles förträffligt! Bäst av alla var lilla fölungen, han lyfte snällt på alla hovar och stod uppbunden så fint.
Sedan tog han Sagas tävlingshäst Aldrie, hon står alltid som ett ljus. Men när vi släppte ut henne och hennes fuxkompis, min häst som jag just börjat rida, så bröt helvetet lös.
Det blåste halv orkan och de satte iväg i hög fart nerför backen. Och då! Min häst halkar omkull och kanar in under stängslet i leran, och när han reser sig har han elrep om benen.
Han kommer upp, springer iväg, knäcker fyra fem stolpar, blir sedan sittande på rumpan som åsnan Ior.
Med elrepen ännu om benen!
Vi närmar oss försiktigt och när hovis ska skära av repen med kniv hoppar hästen upp och börjar springa igen, och repen drar med sig en stolpe som träffar hovis i ryggen!
Alltså vad kan inte hända i den här världen.
Mitt i allt detta ser jag en kattpensionats-kund från fina Strandvägen inne i stan,en stammis. Hans skor blänker alltid, nu stod han och tittade på mig där jag gick och plockade stängselstolp i spruckna gummistövlar. Hans fina raskatt satt i miljonbilen och väntade.
City-people möter landet. Varje dag på vår gård.
Jag fick avbryta lerklafsandet och ta hand om kunden.
Det blev total förödelse. Så här ser pålle ut nu:
Jaha och sen fortsatte det jäklas. En stor vit häst (nämner inga namn, men det är en veterinär som äger den) drog åt sig benet så att Robban skar upp fingret på en söm.
Rena blodbadet! Försökte plåstra om stackars Robban, men det ville inte sluta blöda. Handskarna blev helt blodiga också.
Vi hade blodbad förra veckan också, då Saga blev trampad på stortån och fick åka in akut, röntgades och fick nageln bortopererad. Två bedövningssprutor fick hon först… under nageln…
Nå, Robban skodde tappert på, och den stora vita gick ut i hagen igen med blodiga hovar…
Jaha och sen var det en inackorderad häst som gav honom en lårkaka, och till råga på allt åt vår hundjävel upp hans handske!
Eller, hon åt upp de två nerblodade fingrarna.
Mmm, godis.
Hon är dyr i drift, hunden. Förra veckan bet hon sönder en luftmadrass hemma hos några.
Efter det här var jag helt slut och tuppade av en stund i soffan.
Men det var inte allt.Sent på kvällen kom Saga in från stallet och skrek:
– Aldrie är helt tjock i alla benen!
Fan i helvetes jävla satans skit. Det var förstås kalabaliken i samband med stängselolyckan, de sprang ju som galningar.
Dessutom ser det ut som om hon slagit på sig på skenbenet på ena fram. Det får vi nog åka in och ultlraljuda. Gode Gud gör så att det inte är en sena.
En riktig jävla skitdag alltså.
Robban åkte, det ösregnade. Det var ingen healingdag idag, det var motsatsen. Alla hästar fick skor på iallfall.
Men EN bra sak hände dock igår. Tyra kom och red mitt sto, och lilla fölis fick hänga med.
I hällande regn och piskande vind tog Chill Out sitt livs första hinder.
Jag tror det blir en fälttävlanshäst.