Det var i lördags som vi hämtade hem vår fina B-kortslastbil från Dalarna. Och nu hade den pirriga stunden kommit för premiärturen med häst i! Jag var fett nervös. Första eldprovet var att LASTA. Skulle hästen ens gå in? Skulle vi klanta till det med…
Sportlovet är då ens flöden i sociala medier fylls av gnistrande vita alptoppar, knallblå himlavalv och vänner och bekanta i färgglad slalomutstyrsel. Sportlovet är då normala familjer åker till fjällen eller kanske tar en solresa, eller åtminstone går på museum i stan. Hälsar på släkt…
Så här är det. Det här är min gård, och här styr jag med järnhov. Mucka och du får veta att du lever. Alla gör som jag säger, och jag går vart fan jag vill. De smarta följer efter, de korkade kan gå åt nåt…
På sistone har jag sett ovanligt många trådar om stallhyror i diverse nätforum. “Vad skulle ni vilja betala för en stallplats som har det här och det här?” Och så en uppräkning av vad som ingår, där man vanligen glömmer hälften. Framför allt glömmer man…
Så här kan det vara hemma hos oss. Kl 17 skulle Saga och jag vara i ett ridhus 3 kilometer bort för en gemensam träning för vår dressyrtränare Ulrica Jonsson. De hade sagt att det var isigt i backen och därmed ingen bra idé att…
Varje år säger jag GUD så skönt! När jul och nyår och allt det där äntligen är överstökat. Jag hatar vintern, men jag älskar när oxveckorna drar igång och folk börjar jobba igen och man kan sitta och uggla på sitt skrivrum med rykande hett…
Förra veckan gjöt jag några bildäcks-stolpar. Det är rätt så krävande. Att röra betong är tungt. Så gissa om jag hade lust att skjuta när jag kom ut och tog en häst på bar gärning när hon GNAGDE på en!!! Lugn, jag gjorde inget. Djurplågare…
Som inte regnandet och lervällingen vore nog blev det kaos igen. Det var igår. Det kaosade som det bara kan kaosa hos oss! Dagen började exemplariskt så som jag vill att den ska börja; med starkt kaffe och lugn och ro och skrivbordsjobb. ADHD-hunden sov…
Och december sänker sina vita, förlåt lerbruna vingar över oss. Det är nu man ska känna julefrid och tycka att allt är supermysigt, men förlåt, jag hittar inte myset, det är mest lera och vatten, lera och vatten. När marken knappt bär för allt regn…
Det var inte precis hurrarop när jag föddes. – NEEJ! Inte en fux till! klagade matte. Det var alltså det första jag fick höra här på jorden. – Ånej, det är en HINGST! gnällde hon sen. Där låg jag i halmen den 27 april 2012,…