Den längsta våren, den längsta sommaren. Året då världen sänkte sitt tempo.

Hej, det är jag! Jag tänkte bara höra av mig.

Jag bloggar lite glesare nu, och det är för att jag är helt uppslukad av boken jag skriver på.

Det går bra med den. Den kommer ut nästa vår.

Jag har ett fantastiskt bokförlag som stöttar mig, Bonnier Ester.

Jag kan tyvärr inte berätta om boken ännu, men den är i genren true crime och den är det mest spännande jag någonsin gjort!

Sommaren har varit lugn och skön. Faktum är att det här är första året på tio år som jag inte har tyckt att våren och sommaren varit en enda ljusgrön fartrand.

I år har jag har hört fågelkvittret och luktat på blommorna i vår trädgård.

Jag har hunnit med! Jag har ridit mina hästar, klippt vår enkla träningsbana gång på gång, till och med odlat lite grönsaker!

Kolla vad som växer i min hästskit!

Det blev en lång, lugn vår, och en lång, skön sommar.

Nästan som när man var liten och man inte kunde se slutet på sommarlovet!

Det beror på corona såklart. Tävlingsstoppet gjorde att vi fick en vår hemma.

Nu när man får tävla igen verkar det vara många som inte är i toppform.

Till skillnad från i hoppningen är det ett ganska klent startfält till SM i fälttävlan i Segersjö om några veckor.

Hoppning och dressyr kan man nöta på hemma, men ska man rida höga klasser i fälttävlan gäller det att ha några bra terrängrundor i ryggen, och alla har inte hunnit skaffa sig det det i år.

Nå, Saga är anmäld till SM i Segersjö iallafall.

Jag funderar på vad corona kommer ge för avtryck i samhället framledes. Skadeverkningarna är enorma naturligtivs. Men om vi ska se något positivt så verkar folk ha dragit ner på tempot rejält. Och det kan ju i våra tider med utbrändhet och prestationsstress bara vara bra, tänker jag.

Folk tycks ha rensat garderober, pysslat med sina trädgårdar, vandrat i fjällen. Bra!

Många kanske inser att man inte måste resa utomlands hela tiden. Och att man kan jobba ganska bra hemifrån. Själv har jag jobbat hemma i 25 år, så det är inget nytt för mig.

Hästarna mår bra. De går ute dygnet runt i våra jättestora hagar och jag är nöjd med att de i år har hållit hullet inom det rimliga och inte blivit blåvalar trots obegränsad tillgång på mat.

Är det mycket bromsar och väldigt varmt tar vi in dem några timmar på dagen, det är de tacksamma för. Från ena hagens grind är det 200 meter till stallet. Jag öppnar grinden bara så springer de hela vägen, en traktorstig, upp till stallet och går själva in i sina boxar.

Jag kollar först att det inte kommer någon stackare med hund på stigen och som inte vill bli nermejad av en hjord med hovdjur.

Långt där ute är de:

Även Sagas trestjärniga fälttävlanshäst NuEller Aldrie går ute med de andra, hon mår jättebra av det.

Till sist vill jag nämna något om mitt kapade Instagramkonto. Det har av allt att döma tagits över av någon islamist som på mystiska vägar måste ha knäckt mitt lösenord.

Konstigt är bara förnamnet.

Så här ser mitt gamla konto ut nu. Flera tusen har redan avföljt men om du upptäcker att du följer det så avfölj genast!

Saken är anmäld till Instagram otaliga gånger men de gör inget åt kaparen. I händelsen håller han på med ett maskingevär.

Förra veckan startade jag ett nytt, som några av er hittat.

Insta: @ponnymamman.se

———————————-