Visst kan elithästar gå på lösdrift!
Hej. Jag heter NuEller Aldrie och är en för tillfället trestjärnig fälttävlanshäst.
Jag kommer med tiden bli minst fyrstjärnig, eftersom jag är ett terrängfenomen.
Jag hoppar fasta hinder som är stora som sommarstugor.
Och jag har kraft och kondis som ett godståg!
Jag gör precis allt för min ryttare Saga. På tre år tillsammans har vi bara haft ett enda hinderfel i terrängen, och det var faktiskt inte mitt fel.
Jag har ett gäng mästerskapsmedaljer. Jag har vunnit Breeders (med min uppfödare Tord Westergren), med Saga har jag gått fyra SM, två EM och ett NM (där tog vi guld och brons).
Och nu äntligen har Saga gjort upptäckten jag längtat efter -att jag mår som bäst när jag får vara ute dygnet runt!
De andra hästarna i stallet som inte alls är lika bra som jag får ju göra det. Men jag, som är en elithäst, har fått stå inne på nätterna. Med någon av de andra som sällskap.
Som jag har klagat! Jag bankar i boxdörren och river halva boxen, Vafan, stå inne!? Förklara för mig vad det är bra för??
Jag vilar inte så mycket när jag är inne. Jag är mest frustrerad.
Nu är det väl så att Saga har trott att elithästar ”ska” stå inne på natten.
Inne och inne, de har visserligen släppt ut mig 07.30 och tagit in mig först vid 21. Så jag har nog haft längre utedagar än de flesta.
Men jag har varit inne på natten. Hon har på något sätt fått uppfattningen att det ska vara så.
Efter senaste EM var Saga inte hemma ett tag. Jag får ju minst tio dagars totalvila efter de stora tävlingarna och Saga var då bortrest.
Så Sagas mamma gjorde som hon ville. Hon lät mig gå ute med flocken.
Åh, härliga liv!
Och när Saga kom hem fortsatte de med att låta mig gå ute på den sex hektar stora vallen med flocken.
Äta, mysa, gosa med flockledaren och klia mig på tvååringen som ska veta hut. Vem kan ha det bättre?
Dock släppte tanten in oss på dan ibland när det var kokhett och när bromsarna var som jävligast. Då gick vi in allihop, och det var skönt. Hon bara öppnar vår grind så springer vi in själva.
Överraskningen var stor för Saga när hon märkte att jag inte blev seg, tung eller sämre att rida av att gå ute på natten -jag blev bättre!
Det kan ju vara så med oss superkänsliga krutdurkar, att vi liksom speedar av lite av att gå ute.
Vi måste ha mycket medfödd nerv för att kunna prestera på vår nivå, men det innebär inte att vi inte kan gå ute. Tvärt om, en del av oss blir bättre av det!
– Hon är superfin! sa Saga till sin mamma när hon hade ridit mig.
Och gången efter, och gången efter den.
Även i hoppningen som ligger på 125 – 130 för tillfället tycker Saga att jag känns bättre nu!
Ända inpå SM i Segersjö gick jag ute, och jag gjorde ju en bra tävling där. Tog tre placeringar och medalj.
Så nu ska jag faktiskt få gå med de andra i lösdriften under hösten också.
Bättre i hullet har jag blivit också, för att var jag. Jag ser nog fortfarande ut som ett staket för dressyrtanterna, de har ju lite skev uppfattning om hull! Men jag är rund för att vara jag.
Men! Inte alla hästar är som jag! Vi ska inte dra alla hästar över en kam!
Tantens häst, Sagas mammas. Han blir faktiskt seg av att vara ute, iallafall på sommaren när det är varmt. Han har inte samma turbomotor som jag (och som sin mamma), och tanten tycker det är lite jobbigt att han blir sommarseg. Tanten gillar också turbo, det ligger nog i deras gener, hehe.
Men snygg är han!
Hur som helst. Jag ska få vara ute dygnet runt så mycket det går i fortsättningen. Inte i ösregnsperioder och inte mitt i vintern antagligen, för leran är hemsk här, men en större del av året. Täcke på efter väder såklart.
Inte minst är det bra för min mage att gå och beta en massa. Vi elithästar får lätt magsår, och att gå ute och beta mycket motverkar det.
Jag önskar att fler elithästar fick ha det som jag!