Skärp er ungdomar! Bygg era banor själva!
Var på hoppträning nyligen, alltså med som förälder, som jag varit de senaste tio åren minst.
Och det kändes som om det är värre än någonsin med det här föräldrautnyttjandet.
Nu menar jag inte att någon klubb eller så utnyttjar föräldrarna, utan BARNEN.
Där satt de helt obekymrade på sina blänkande hästar medan en lydig trupp av mammor och pappor slet och släpade med bommar och hinderstöd.
Som vanligt.
Det som utlöste min irritation den här gången var att ungdomarna inte ens red. De satt på sina hästar och hade någon sorts pratstund.
– Om ni inte ens rider kan ni väl hoppa av och hjälpa till? utbrast jag som värsta satkärringen.
Jag vet inte om de hörde. De pratade på. Efter en stund började de värma upp.
Det måste finnas fler föräldrar än jag som går med begynnande åderskrämpor. Jag har artros på flera ställen och FÅR inte bära och släpa egentligen.
Men jag känner mig så dum inför de andra föräldrarna om jag inte hjälper till, de kan ju inte veta hur det är ställt med min kropp.
Så ibland sträcker jag mig ändå efter någon cavalettibom för att inte verka som värsta latmasken.
När de verkliga latmaskarna sitter på hästarna och ponnyerna.
Höja och sänka under träningen, javisst. Klart man hjälper till med det.
Men bära fram och bort kan ryttarna själva göra!
Bild på Saga tolv år:
