Bo i B-kortslastbil -hiss och diss!

Bo i B-kortslastbil -hiss och diss!

Posted by Ulrika in Ponnymamman skojar, Tävlingsliv. 02 sep 2018

Ja nu har vi då haft vårt vrålåk i en säsong snart.

Dags att utvärdera om de är värda de sjuka pengar de kostar att köpa och ha!

Några gånger har vi haft tillfälle att sova i den, en viktig anledning till att vi köpte en B-kortslastbil och inte en ny dragbil i vintras när min gamla bil sa tack och hej för gott.

Vi har faktiskt sparat flera tusen på att slippa köpa boende.

För att inte tala om böket med att leta upp och boka boendet och ständigt lämna häst och tävlingsplats -att slippa det är ett lyft!

Nu sist på Nordiska Mästerskapen i Finland var det jag och Saga som skulle bo i den.

Och nu måste jag skryta lite med mina snickerikunskaper: jag har själv sågat till en brits av en tjock plywoodskiva och monterat så att det blir som en säng här bakom framsätena:

Titta så bra! Det ligger en luftmadrass på. Under den finns plats för väskor etc.

Alla förstår nu att jag hade femma i träslöjd för hundra år sen!

Fast den är bara cirka 70 cm bred, så det är allt på gränsen att en 50-plussare med bred röv och artroshöft och pajade axlar ska kunna åla sig in där.

Saga, hon sov uppe i ett förvaringsfack ovanför “förarhytten”. Vi bäddade där uppe med en annan lufmadrass och lite filtar.

Stegen hade vi glömt hemma, men en 18-årig fältis tar sig lätt upp där. Lite akrobatik bara så var det löst!

Fast det var inge bra att sova i facket, tyckte Saga. Det var kallt och rått och obekvämt och lite likkiste-känsla.

Jag fick själv en tanke att tänk om luckan skulle dra igen om henne när hon sov och hon skulle kvävas??

Men vi provade. Allt går, tänkte vi. Fast kanske var lite väl optimistiska där. När allt kom omkring så är det ju ett förvaringsfack och inte en sängplats.

Efter två nätter i facket klagade Saga högljutt.

Så eftersom det är hon som tävlar och jag är en god moder gav jag min sängplats till henne.

Själv bäddade jag på golvet. I hästdelen.

Man har väl sovit på lastbilsgolv förr, herreje, och det var rätt varmt ännu trots allt!

Joråsatt. På morgonen var luftmadrassen platt, det var inte så jätteskönt. Men, men, bara att pumpa upp den igen!

Den här grejen är alltid med på resorna, blågul och allt!

Det är bara att det här med hästdelen… Dels så måste man börja med ett rengöringsarbete eftersom det ju hur man än vänder och vrider på det är hästens toa man ska göra om till sovgemak.

Och så måste man fälla ner hela rampen.

Vår lilla B-kortare stod uppställd bredvid en stooor, lyxig lastbil med norrmän i. Utanför hade de dukat långbord med och där satt de om kvällarna och hade partaj.

Norska laget såg rakt in vår walk-in-closet!

De e greit! Kempegreit!

Var man ska byta om är följaktligen ett litet aber. Det vill man ju knappast göra inför öppen ridå!

En gång hade jag precis fått upp brallorna när Staffan Lidbeck gick förbi i sin fina halmhatt.

Mestadels fick det bli på anläggningens toa.

Alltså gick vi där med kläder, handduk, tandborste och tandkräm i händerna genom stallgångarna. Jag är vidrigt morgontrött, och att utsätta andra för mitt tröga, ofräscha morgonjag är inte min kopp te.

Eller, jag vill egentligen inte se en jävel före tolv egentligen… Iallfall inte innan tre koppar kaffe!

Men iallfall, sova i hästdelen var det! Saga var ju då tvungen att fälla upp rampen om mig när jag skulle lägga mig. För den kan inte öppnas och fällas ner inifrån.

Instängd!!

Så när jag vaknade kl 04.30 jättekissnödig fick jag vackert inse att det var bara att ligga kvar där tills morgonen randades och tävlingsryttaren behagade vakna.

Urinblåsan bultade. Timmarna sniglade sig fram. Ett skyfall trummade mot taket och det skvätte lite i ansiktet på mig från takventilen.

Mina skor som jag lämnat ute var det ajöss med.

Sedan är det själva miljön. I bästa fall förlorar man tillfälligt sitt luktsinne.

När maken kom efter ett par dar var det ingen lång kram jag fick.

– Du måste tvätta håret! mumlade han och backade av.

Ja ja. Det är kanske inte Hilton att bo i B-kortare.

Men det är inte värre än att ungen klarar att ta medaljer.

OCH:

* du är där hästen är

* du spar in hotellpengar

* du kan göra ditt eget kaffe precis när som helst

* du kan gå och ta en tupplur

* man får med sig en cykel -väldigt bra att ha på fälttävlan

* du skitar inte ner en bil med hästgrejer utan kan faktiskt ha EN civiliserad, fräsch bil i familjen

* det är SÅÅ skönt att slippa koppla på och av släp flera gånger i veckan

Glamfaktor med B-kortslastbil,
skala 1-10:

Vid vardagsträning: 10

Vid ankomst till liten hemmatävling: 10

Vid ankomst till internationell tävling: 6,5

Som sovplats på tävling: 0,5

____________________________________

Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: @ponnymammans Saga: @sagaasss

Kommentarer från Facebook