Rivjärnet Regina

Men ibland är hon bra, det gamla rivjärnet.

Som den där dagen på golfklubben.

Kartellmötet.

Guuud vilken värme det var!

Rivjärnet Regina sjönk ner med brickan i en av sofforna på golfklubbens restaurang där hela bygden hade för vana att äta lunch.

Kreti och pleti, allt från grovjobbare i skitiga overaller till parymdoftande Sissi på salongen, alla käkade de på golfklubben ibland.

Och så det hänsynslösa hästfolket i håriga fleecejackor och ammoniaksura skor.

Stackars golfmänniskor. Deras prydliga ställe, ockuperat av detta stinkande pack!

Hon hade just börjat läppja på isvattnet när de travade förbi, hela ligan, utan att se Regina. Hon tittade förundrat efter dem.

– Vilka var det där? undrade hennes lunchsällskap.

– Det var varenda hovslagare jag någonsin haft, svarade Regina.

Fortfarande utan att ha sett Regina slog de sig ner vid bordet intill, bakom skärmen som skilde borden åt.

Jaha, nu ska man få höra, tänkte Regina och spetsade öronen.

Och nog fick hon höra alltid.

Tydligen var Divan Dennis någon sorts ordförande. För efter lite ätande och prat om ditt och datt var det han som tog till orda.

– Jaha, ska vi börja då?

– Borde vi inte höja priserna? sa någon.

-tystnad-

– Ämen vi höjde ju för ett halvår sen, sa en lite vekare stämma.

– Och?

– Jag tycker vi ska höja.

– Jag med.

– Jamä.

– Ja me!

– Okej, hur mycket?

– 300 spänn.

– Är inte det lite mycket?

– Men vafan Bengan!

– Men det är ju tjugi procent på en gång!

– Ämen lägg av! Ena dan står dom och snyftar för att dom inte har råd med stallhyran, nästa dag har dom köpt en sadel för tjugofem papp!

– Jag tycker ändå 300 är att ta i. Vi höjde ju i vintras.

– Och?

– Okej ska vi säga då att alla höjer med 300 efter sommarn?

Alla instämde utom Bengan.

– Vad ska vi säga då. Om dom börjar opponera sig?

– Bensinpriset.

– A bensinpriset.

– Bensinpriset.

– Att materialet blivit dyrare.

– Ähvafan vi behöver inte säja nåt alls! Det är en höjning bara, take it or leave it kärringjävlar!
.
– Okej. Är vi överens?

-tystnad-

– Bengan kom igen nu! Det funkar inte om du inte är med. Vad är det merej, vill du inte tjäna pengar?

– fortsatt tystnad-

– Vem fan bryr sig, höjer vi så höjer vi, vad kan dom göra?

– Alla höjer med 300 efter sommarn! Du med Bengan, annars sabbar du ju för oss allihop.

– Okej, vi går vidare. Nån som vill göra lite omfördelningar?

– flabb och fniss –

– A jag vill ha den där blondinen som köpte Lillängen! Har ni sett pattarna?

– gapflabb-

– Ämen henne ska jag ha, jag har fått tag på numret.

– Öpp, öpp, öpp, de e ett fritt land. Jag ska hana. Hur är hästen?

– Vidrig! Den sparkas!

– Äh. Få hit telefonnumret.

– Du är för gammal för henne!

– skrattsalvor-

– Den där Filippa skulle man ha. Har ni sett hennes nya bil, verkar ha hur mycket stålar som helst ju.

– Ja så glöm henne, vad ska hon med dig till? Hon vill väl ha nån som bjuder henne på middag och ger henne halsband och sånt.

– Kan jag väl göra.

– Dröm på! Va skaru säga när ni står där på cocktailpartyt på Stureplan och alla börjar snacka börsplaceringar, å duba ”ööh, ja hante gått ut nian”.

– Äh men skärp er nu hörni, sa Dennis.

– Är det nån som vill ha Jenny istället för mig? sa en annan röst, och Regina visste vem den tillhörde.

– tystnad-

– Varför vill du inte ha henne då?

– Hon är aldrig där när man kommer och jag har ruttnat på att gå ut i leran och hämta hennes jävla häst.

-tystnad-

Nu hade Regina sinnesnärvaro att hala fram mobilen. Kvickt knappade hon fram ljudinspelningsappen.

– Men kom igen nurå! vädjade stämman.

– Titta inte på mig, ni andra bor ju närmare henne ju.

– Ämen jag har för många redan, jag vill bli av med några!

– Vilka?

– Regina, för hon babblar så jävligt, man får ju ont i huvet. Och så står hon och säger hur man ska göra. Hänger över axeln på en och kommenterar, man blir fan vansinnig.

– Nån som vill ha Regina?

– tystnad-

– Om jag tar Jenny då, så tar du Regina.

– Okej, nästa. Kallblods-Kalle, någon som vill ta honom istället för mig?

– Nä fan inte han. Jag tål inte den gubben.

– Fast hästarna är bra.

– Ja men det är så trångt i hans stall. Och mörkt. Och han gör aldrig kaffe åt en.

– Regina gillar förresten inte dig för du ringer inte när du kommer försent, det sa hon en gång.

– Vem fan bryr sig om vad den fittan säger….!

Nu kunde inte Regina hålla sig längre. Hon reste sig helt enkelt och klev fram.

– Nämen hejsan pojkar, jaha här sitter ni och smider planer! Så fint av er! Jag har spelat in ert lilla kartellmöte! brölade hon med sin whiskeyröst och höll upp mobilen.

-Och vet ni vad! Nu går jag hem och lägger ut det här i på min Facebook och i alla hästrgrupper jag är med i, så har ni inte en kund kvar att skinna imorgon!

Sagt och gjort. Hon är inte så dum ändå, Rivjärnet Regina. De visste inte vem de hade fått emot sig, de bortskämda skitstövlarna.

Och inte bara det, nu skulle de få lite motstånd. Lite sund konkurrens!

– Nu vet jag! utbrast Regina mitt i tv-nyheterna och studsade upp och letade rätt på numret till sin kusin som hade ett handelsbolag med Polen.

– Älskling vi ska hyra ut gäststugan ett tag! Bara tills vi kan ordna något annat åt dem, ropade hon åt sin man.

Som inte fattade någonting.

Och så kom det sig att bröderna Pawel och Jacek kom till byn med sin polska hovslagarutrustning.

Pawel och Jacek skodde så det slog gnistor till halva priset jämfört med Diviga Dennis och hans följe. Hästägarna jublade och lärde sig polska ord.

En och annan höll misstänksamt fast vid sina gamla hovslagare, som kvickt som attan fick en helt annan attityd till sina kunder.

Men alla kunde inte med den nya situationen. Divan Dennis slutade som hovslagare och började köra lastbil istället, Nisse flyttade, kartellen upplöstes.