Omtänksamma Olivia

Olivia är en ovanlig fågel i stallens hårda värld. Hon är omtänksam.

Hon tänker inte bara på sig själv och sin häst, hon tänker på andra också. Fyller hon på vatten åt sin häst fyller hon på åt de andra samtidigt.

Det är Olivia som ser till att det finns fika och som går med kaffe och bulle till tränaren som stått på ridbanan i flera timmar.

Av någon anledning är det Olivia som får höra allas innersta tankar och problem.

Och nu blev det till att vara omtänksam på allvar, för nu hade hennes syster bestämt sig för att köpa häst åt sin dotter. Flickan var sexton och hade gått på ridskola sedan hon var liten.

Åh Gud, tänkte Olivia, jag måste varna dem! Olivia skrev ett långt mejl till systerdottern:

Kära systerdotter!

Vad roligt att ni har hittat en häst! Du ska få berätta allt om den sedan och det ska blir så roligt att få se den!

Det är stor skillnad på ridskola och privata stall. Mycket förstår man med tiden, men jag vill gärna förbereda dig på en del saker.

Jag har gjort några punkter här:

* Först och främst, fundera på vilken sorts stall du ska stå i. Jag rekommenderar inte ett kollektivstall, för då måste du köpa in foder och strö själv och ta arbetspass och fodringar, och det kan bli lite mycket så här i början. Du kan också få skäll från de andra hästägarna när du gör fel. I stora stall kan man känna sig lite liten och utanför. Jag skulle föreslå att du hyr in dig i ett lagom stort stall där foder, strö och in- och utsläpp ingår.

* Ta reda på så mycket du nånsin kan om stallet redan innan du flyttar in. ALLT. Inte bara vad det kostar och vad du förväntas göra och inte, utan också varför folk flyttar därifrån.

* I många stall tror de att man fattar saker av sig själv. Be att få stallreglerna på papper. Följ sedan reglerna.

* När du flyttar in, var lågmäld. När någon ny kommer betraktar man allt denna gör med extra skärpa. Tänk på att de andra redan har sina inpinkade revir och kan regera starkt om du till exempel ställer din ryktlåda på ett utrymme som inte är ”ditt”.

* I varje privatägt stall finns någon som är bästis med stallägaren, eller på annat sätt står honom eller henne nära. Den här personen är stallägarens informatör och förtrogna och har fördelar som de andra inte har. Försök att snarast upptäcka vem det är, och se till att aldrig förarga honom eller henne.

* Rör aldrig de andras saker! Inte ens med käpp. Behandla dem som giftormar, ta en omväg runt.

* Följ regeln SSL -stäng, släck, lås! Var jättenoga med el och grindar. Kommer någon annans häst lös och det är ditt fel blir du aldrig förlåten.

* Säg aldrig någonsin något ofördelaktigt om någon annans häst, då hamnar du på skitlistan direkt. Alla tycker att deras egen häst är finast och att de andras är skräp, men för Guds skull, säg bara snälla saker! Börja inte prata om din egen. Inget du säger om din häst fastnar i någons minne iallafall.

* Gör gärna det där lilla extra, som att kratta gårdsplanen eller köra skottkärran längst ut på gödselstacken. Sånt ger många extrapoäng.

* Försök aldrig smita undan gemensamt arbete. Att inte närvara vid arbetsdagar är värre än att missa en begravning. Missar du två har du grävt din egen grav.

* När de andra upptäcker att du är ny på att ha häst kommer de tro att du behöver råd och vägledning. Men alla tycker olika -och alla är övertygade om att just de har rätt. Vem man ska lyssna på och inte är bland det svåraste av allt. Ha integritet!

* Om någon är taskig, kör med dig eller säger elaka saker om din häst -försök ta det med en nypa salt. Om det fortsätter -säg ifrån. Sedan kommer du att bli bättre behandlad. Men lägg det bakom dig, gå aldrig och sura.

* Inse att du inte kan bli kompis med alla, och att det kanske inte heller är önskvärt. Det kan faktiskt vara skönt att inte bli alltför bundis med någon särskild. I varje stall finns det något pucko, det får man leva med.

* Om din häst blir halt eller ska vila kan det hända att någon undrar om du inte vill rida deras häst lite. För att de inte hinner eller vågar rida ut eller något. Men var försiktig! Risken är stor att de börjar beskylla dig för något. Allt från att ett benskydd är trasigt till att hästen plötsligt är sned eller inte tar stöd på bettet. Varning, varning!

* I varje stall finns någon som inte kan låta bli att skriva lappar eller whiteboard-meddelanden eller som skickar gruppmejl eller mass-sms. Jag kallar dem för Lapplisor. Bli inte en Lapplisa! Allt som skrivs på en lapp eller skickas runt förstoras upp. Det kan lätt spåra ur och bli rena vendettorna.

* Kort sagt: håll en väldigt låg profil! Tids nog kommer du nog in i gemenskapen, men låt det ta tid.

Så. Jag hoppas du inte blev rädd, detta är ren omtanke. Det behöver inte gå illa, men efter många år i olika stall vet jag hur det kan vara.

Om du ändå åker hem med tårarna rinnande -kom ihåg varför du alls är i stallet. Det är för att du älskar hästar och inte kan tänka dig att inte rida.

Om den glädjen och kärleken är starkare än alla bekymmer som uppstår, då är det ändå värt att stå ut.

Kram,

moster Olivia