Hurra för de bra männen! Nu börjar arbetet.
Nu har det snart gått ett par veckor sedan tv-programmet som Uppdrag Granskning gjorde, och som jag medverkade i.
Det har varit … mycket… sedan dess.
Breven har strömmat in, liksom mejl och telefonsamtal och förfrågningar om jag kan skriva om det, och det och det.
Jag kan ha missat att svara en del, har inte hunnit med.
Och hur gärna jag än skulle vilja jag kan inte fördjupa mig i alla orättvisor och missförhållanden som finns.
I vintras upptäckte jag något som gladde mig oerhört, och det var att vi nu verkar ha fått med oss MÄNNEN.
Det är absolut inte självklart. Under hundra år av kvinnlig kamp för helt vanliga rättigheter slogs kvinnorna mot ett kompakt, manligt motstånd.
Området sexuella övergrepp är ett av de sista forten, där rättsväsendet är på förövarnas sida.
Men nu händer något, och inte bara inom ridsporten. Många män är jättetrötta på sexuella trakasserier och på att kvinnorna i deras närhet och i hela samhället inte kan få slippa sådant.
Helt plötsligt står de också upp och skriker STOPP! Nu får det vara nog!
Jag ser dem på tävlingar och träningar: ponnypapporna och hästpapporna. De som kör sina döttrar land och rike runt och lägger ner sin själ i deras fritid.
Som finns där för sina barn.
De har skrivit till mig. Oj vad de har skrivit. De är så trötta på skitstövlar och de har delgivit mig fler fall, fler namn.
Jag är glad att männen nu går med oss i kriget mot sexuellt utnyttjande, för män lyssnar på andra män.
Om en kvinna säger ifrån är hon bara en bråkig kärring. Titta bara på de som tidigare slagit larm, vad de fått gå igenom. Utfrysning och bestraffning.
Nu gäller det att inte stenen slutar rulla! Nu gäller det att detta verkligen leder till en kraftfull förändring.
Stallen får aldrig vara en lekplats för män som sexualiserar hästälskande barn.
Idrottsföreningar ska aldrig vara ett smörgåsbord för män som tar för sig av minderåriga -bara för att det går, och för att alla litar på dem.
Vi behöver männen i ridsporten, de BRA männen. De sunda tränarna, killarna som älskar att rida, ponnypapporna, hästpapporna.
Den stora majoriteten av män som kan hålla tankar, händer, ord och könsorgan i styr.
De som är i hästvärlden av rätt skäl.
Ridsporten har skakats om i grunden. Och det är NU det verkliga arbetet börjar!
Det arbetet deltar vi alla i. Nu är det viktigt:
* Att vi har civilkurage.
* Att vi inte tittar bort och tiger om vi misstänker något.
* Att vi vågar säga till.
* Att vi vågar kräva registerutdrag vid anställning.
* Att vi vågar prata med barn och varandra.
* Att vi inte offrar barn av feghet.
Och nu gäller det att förbundet fortsätter agera. Att det inte bara blir sommar och semester och att allt rinner ut i sanden.
Jag kommer bevaka allt som görs och inte görs. Var så säkra.
