”Boksmälla”. Nu förstår jag varför det är tomt i kylen!
Jag känner mig otroligt tjatig med det här med boken, men låt mig bara berätta en sak…!
Det har gått en och en halv vecka, och i flödet på Instagram ser jag Karin Janson, en mycket produktiv feelgoodförfattare.
Hon skriver att hon har BOKSMÄLLA, och jag skrattar rakt ut!
För jag fattar omedelbart vad ”boksmälla” är.
Karin:
”Boksmälla. Känslan av trötthet och förvirring som uppstår en till sju dagar efter att man släppt en bok. Den psykiska pressen släpper, samtidigt som muskelfästena i pekfingret svider på grund av kollat kommentarer på Storytel varje timme. Och man glömmer småsaker som att handla bananer och svara på mejl.”
Haha! Jag såg just igår att det var helt utrensat i kylen!
Karin påpekar att det inte är hon som myntat uttrycket, det har någon annan författare gjort.
Veckan har verkligen varit full av känslor av en massa olika slag.
Och jag har haft noll koll på ridning och andra livsnödvändiga ting som ingår i min vardag.
Ett rus, absolut.
Och folk. Folk som kommit förbi för att få en kråka i en bok och folk som ringt och skrivit.
Som tur är är jag gift med en scenartist som vet allt om det här.
Att någon blir knäpp och liksom okontaktbar ett tag är inte alls något konstigt hemma hos oss.
Det har varit en massa tidningsartiklar, det har varit radio och tv (mest för Anna eftersom det är henne boken handlar om) och framför allt har det vällt in respons till både mig och familjen Jahn-Bohlin, från både väntat och oväntat håll.
Och detta, den här personliga responsen, den är värd allt!
Dessa små meddelanden är verkligen guldkornen i bäcken.
Att både vänner och helt främmande människor skriver några rader och berättar att och hur boken har berört dem.
Telefonen har plingat i ett.
Att boken, och därmed Anna, har blivit FÖRSTÅDD -det är det allra viktigaste!
Det var The Mission.
Att den blev förstådd och förhoppningsvis kan leda till någon förändring.
Och vi känner båda att vi lyckats där.
När personer som var på Eneby för länge sedan skriver och berättar att de känner igen sig i allt -då jublar mitt hjärta.
När främlingar skriver och säger att det kunde ha varit de själva som hamnade i den mannens klor- då vet jag att vi nått fram i beskrivningarna av manipulationen.
När människor som själva kämpat med missbruk hör av sig med glada tillrop -då blir jag varm inombords.
När en kvinna som varit socialarbetare och numera är nämndeman skriver att hon tar med sig boken till juristerna på jobbet -då blir jag själaglad.
När folk som valde Jerrys sida under de senare åren av konflikt hör av sig till Anna och säger att de nu ser saker annorlunda -då ler jag stort.
När en av Jerrys vänner som inte alls gillade att vi skrev den här boken ringer mig (vågade knappt svara) och berömmer för en fantastisk bok -det är större än störst!
Då vet Anna och jag att vi lyckades nå fram med våra budskap.
Att väldigt många också beskriver den som välskriven är förstås grädde på moset, även om jag inte precis väntar mig att få Augustpriset för den.
Jag har aldrig inbillat mig att jag är Susanna Alakoski.
Och när jag får meddelanden från kvinnor som nu berättar om egna upplevelser av övergrepp, som de ofta under tystnad burit på i decennier…
Då gråter jag.
”Jag är 50 + och har aldrig kunnat acceptera det som hände för länge sedan, inte ens för mig själv…”
”Jag var 16 och jobbade inom travet…”
”Jag var 14 och tog hand om hästarna på hans gård en sommar…”
Jag vet inte hur jag kan beskriva vad det betyder att få det förtroendet. Att vara någon man vågar berätta för. Även om jag inte kan hjälpa.
Som bloggare står jag relativt nära mina läsare, även om jag inte känner er. Jag har genom åren haft en hel del kontakt med många av er, en del har jag träffat på tävlingar och flera skriver till mig lite av och till.
Jag vill att ni ska veta att även om jag inte alltid hinner svara så läser jag allt som kommer.
Jag vill tacka alla er som läst eller lyssnat, vare sig ni hör av er eller ej!
Önskar er alla en underbar sommar!
Boken kan beställas HÄR, med några klick.
Följ mig gärna på Insta: @ponnymamman.se