Behandla alla lika och sätt ner foten, SvRf.
2017 var all about #metoo. Tjejers situation i sporten lyftes fram och isen bröts för verklig förändring.
Tjejer skulle kunna vistas i stall utan att känna sig sexualiserade eller bli antastade, utan att känna att de måste ställa upp på sex för att få rida vissa hästar eller få vissa jobb.
De flesta verkade välkomna denna strömning i tiden.
Igår la jag ut en skärmdump på en bild där en landslagsryttare sitter med handen på sin frus bröst. Kontot ligger på Insta med 29 000 följare. Det är fest och sommar, två andra tjejer sitter där och ser aningen obekväma ut.
Hans beundrarskara drar genast alla sina vapen och försvarar bilden med näbbar och klor, medan andra tittar på den som jag gör och tycker att den är rätt…ofräsch.
Eller, den är privat. Den kan funka privat i en mindre krets av folk man känner, men inte på en officiell sida för en landslagsryttare.
Vet ni vad? Det är skitjobbigt att vara i ett landslag! Man är allmängods, man är hårdbevakad. Man får stå ut med baksidorna av att vara kändis ett tag.
En av baksidorna är att man måste sätta gränser för vad av sitt privata man visar upp.
Man blir en förebild, vare sig man vill eller ej.
Vissa elitryttare har från sina sponsorer stränga order att inte visa upp att de röker, till exempel.
Eller lägga ut bilder på när de rider utan hjälm.
Min dotter har varit i landslag två gånger. När hon var i ponnytruppen var ledarna på ungarna konstant om vad de la ut på nätet.
BRA!!! Det var en fostran de behövde! Det var jobbigt att bli begränsad, oj vad ungdomarna klagade, men de lärde sig!
Men så har vi det här med att SvRf har lite svårt att kräva samma saker av vuxna som av ungdomar.
Om det hade varit en ponnykille i landslaget som la ut en bild när han satt och tog någon tjej i sällskapet på patten, oavsett vem hon var, då lovar jag att det hade blivit åtgärder.
Eller en ponnytjej som satt och tog en kille på ——?!
Och vi har det lilla problemet med att SvRf består av folk som alla känner varann, och trots 2017, trots metoo så kvarstår faktum att man håller varann om ryggen.
Man vågar inte gå på stjärnor. Barn, ja, men inte vuxna, manliga stjärnor.
Snälla förbundet. Vad är det som är så svårt, vad är det värsta som kan hända?
Nu har ni ett gyllene tillfälle att ta ett proffsigt grepp på frågan.
Hade detta hänt i travet hade det åtgärdats på stubinen.