Vintern är så konstig. Jag blir helt förvirrad.

Jag vet inte vad jag ska tänka om den här vintern.

Är det vinter? Är det höst? Är det vår? Är det midsommarafton?

Datumet på mobilen visar 27 januari, och jo, jag vet att det var nyår alldeles nyss. Det är bara någon vecka sedan jag såg den sista debattartikeln om fyrverkerier.

Men det är något som gör mig förvirrad.

Gräset gror i dikena, som vore det den tionde april.

Vårlökar tittar upp. En granne har snödroppar. Körsbärsträden i Kungsträdgården blommar.

Jag tror vi har haft en dag med snö. En. Det regnade bort redan till kvällen.

Och så ljusbristen.

Man ska kanske inte tycka synd om sig för att man lever under en grå filt när Australien nästan brunnit upp.

Men jag märker på folk att de fått mindre ljus än kanske någon annan vinter. Jag känner det själv också. Låg energi, allmänt o-glad, svårt att glädjas även när jag borde.

Det finns några bra saker:

* Lägre elräkningar.

* Vi slipper is i bunkar och hinkar.

* Man fryser inte om fingrarna.

* Det går bra att rida.

Vi som gör road work hela januari och som är vana vid isgata och stenhård mark har nu bra underlag på grusvägarna som sviktar fint, och helt okej på andra ställen nu när det galna regnandet äntligen gett sig.

Grannens ridbana funkar bra och vi måste inte vara i ridhus så ofta.

Men ändå. Jag vet inte vad jag ska säga om den här vintern.

Vad säger ni?