Vi har aldrig behövt ridhus så mycket som nu.

Som ni vet förordar jag mycket utridning. Vi har ingen ridbana och vi gör i stort sett allt “ute”.

Jag tror att nyckeln till friska hästar ligger mycket i att man inte bara är på banor.

MEN -det gäller att underlaget funkar! Det måste finnas en svikt i marken, det måste finnas variation mellan hårdare underlag och mjukare.

Just nu finns inte den variationen. Som bekant är det kruttorrt överallt sedan länge.

Stenhårt.

En åskskur på 12 minuter ändrar tyvärr inte på den saken, då det är vattnet/fukten NERÅT i marken som gör svikten.

Att det blir tillfälligt mjukt på ytan hjälper inte.

Det känns helt enkelt ganska hopplöst. Jag har mer eller mindre ställt av våra två fuxar.

Det är ingen ide att lägga ut pengar på en träning en gång i veckan om det sedan bara går att skritta emellan.

Skulle Ulla Håkansson rida dressyr ute nu?

Jag vill inte sabba benen på våra hästar!

Saga kan dock inte ställa av sin tävlingshäst. De ska rida Nordiska Mästerskapen om några veckor. De måste träna!

Vi brukar nästan aldrig köra till ridhus på somrarna, men den här sommaren tvingas vi.

Hon kan inte rida sin hemmadressyr i hagar som är som gigantiska cementplattor.

Från oktober till februari regnade det varenda dag. Sedan en månads sibirienvinter i mars. Jag väntade och väntade på våren, då jag skulle kunna rida ordentligt igen.

Och sen vet ni vad som hände.

Den Stora Torkan.

I april gick det att rida! En månad!

Attans vad kul det var i april!

Vi klarar vinter, snö, is, gegga, myggor.

Men detta är bara ÖKEN.

I hate to say this. Men jag måste:

Vi behöver komma in.

Vi har aldrig behövt ridhus så mycket som nu, mitt i den stekheta sommaren 2018.

Följ oss gärna på Instagram: ponnymammans, Sagaasss