Våra barn och de sociala medierna.

Våra barn och de sociala medierna.

Posted by Ulrika in Okategoriserade, Ponnymamman tycker 29 dec 2015

Igår var jag på Äppelvikens ridskola. Där såg jag lapparna ni ser på bilden. Och jag blev glad! Glad att ridskolan eller klubben har tagit ett grepp om detta svåra ämne, som är en så stor del av våra liv idag.

Sociala medier kan peppa och glädja, men de ställer också till med stor skada när de används med illvilja.

För några år sedan hade vi en inackordering, en mor och dotter som köpt häst. En dag fick deras häst benet över stängslet i samband med fodring och skar upp ett mindre sår. Det ledde till att de under stor dramatik flyttade sin häst.

För Saga började nu ett helvete. Hon gick i parallellklass med flickan i familjen. De hade skåp intill varann. Trakasserier tog fart både i skolan och i sociala media. Det spreds rykten om att vi medvetet skulle ha skadat hästen och att jag skulle ha eldat upp ett häfte om djursjukvård som var deras.

Det kom anonyma meddelanden. “Vi vet vad ni gjorde med deras häst!”. ”Ni kan ju inte ens fodra, ni borde inte få ha stall”, “Jag skulle vilja skjuta dig och din mamma”.

Den här miljön var min dotter tvungen att vistas i varje dag. En vuxen hade sjukskrivit sig, bytt jobb eller bett att få bli omplacerad. Men barn har inte de möjligheterna. Efter skolan fortsatte det via telefonen.

”Svara inte” sa jag. ”Lägg inte ved på brasan så slutar de snart”. Men det höll på -i månader.

Skolan tog det på största allvar, de hade samtal med berörda och Saga fick ett annat skåp längre bort. Men ändå orkade hon i perioder inte vara i skolan. Vid städning hittade jag häftet de påstått att jag eldat upp. Jag åkte och la det i deras brevlåda.

Förr fick barn åtminstone vara ifred hemma. Men idag är de inte ifred någonstans. Telefonen kan när som helst plinga till -och det är inte säkert att det är något snällt som kommer.

De kommer inte undan. De får aldrig vila.

Efter EM sommaren 2015 blev det nya erfarenheter av sociala media. “Alkoholincidenten” blev diskuterad vitt och brett i hästsverige och en video där min dotter begick ett ungdomsmisstag fick väldiga konsekvenser.

Om någon beskrivit vår tid för oss för tjugo år sedan, hade vi då inte tyckt att en hel del var rent mardrömslikt?

Som att dina mest pinsamma misstag filmades och kunde spridas med blixtens hastighet och diskuteras av vem som helst?

Som att pedofiler kan komma åt våra barn via datorer, i våra egna hem?

Hösten har varit tung. Saga har behövt mycket stöd, och fått det också via Ridsportförbundet, och hon har nyligen bytt skola.

Vi överbeskyddar våra barn allt mer i det yttre livet, kanske på grund av att de är utsatta på plan där vi vet att vi inte kan skydda dem?

Nå. Eftersom dagens barn är den första generation som växer upp med sociala medier ligger vi steget efter i hur vi ska handskas med det.

Och eftersom vi som är föräldrar nu är de första föräldrar som tvingats tampas med detta har vi ingen äldre generation att gå till för stöd och råd.

Det är inte möjligt att hindra sina ungdomar att vara på nätet.
You can´t stop the river from flowing. Mitt tips låter kanske nött och tråkigt, men jag kan inte komma på nåt annat: prata med ungdomarna. Prata, prata, prata!

Ställ frågor om deras sociala medier, dela med er av era värderingar!

Ni kanske upplevs som en pest i stunden, men ni visar iallafall att ni finns där och bryr er. Det ni säger kanske inte går hem just då, men förr eller senare tror jag poletten trillar ner.

Sociala media är här för att stanna och de måste hanteras.
På några sekunder kan man av tanklöshet eller elakhet ödelägga en annan människas liv.

Det har faktiskt begåtts självmord på grund av sociala medier.

Heja Äppelviken! Det behövs tydliga riktlinjer om sociala medier. Hoppas att fler klubbar och ridskolor och tar upp frågan de också!

20151228_132950

Kommentarer från Facebook

Etiketter: