Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Två dygn utan sömn. Hej Polen!

Två dygn utan sömn. Hej Polen!

Av Ulrika Okategoriserade 17 Maj 2017

Varför åker vi till Polen? Jo för att Saga ska rida en så kallad lång internationell enstjärnig.

Det måste hon ha gjort för att få vara bland de påtänkta till årets junior-EM.

Vi ska till ärevördiga Sztregom Horse Trials!

Det råkar vara vår darling Ludde Svennerstål som får pryda affishen!

Söndag:

Klockan 22 börjar jag och Saga rulla mot Skåne med NuEller Aldrie.

Det blir nattkörning för att vi ska hinna till en veterinärbesiktning i Skåne på morgonen. De måste göras av distriktsveterinär och intyget får inte vara äldre än 24 timmar när man åker.

Kl 02.27: natten är svart och lugn, vägen ganska tom. Tankar vid Brahehus.

03.30: det ljusnar,
en märkligt lång dag börjar.

06.10: tankar igen en bit efter Helsingborg. Och får en kalldusch när mitt bankkort inte finns i plånboken! Hjälp, jag har alltså glömt det i automaten i Brahehus!!

Betalar med kontanter och skickar dramatiska sms till sovande make hemma att han måste spärra mitt kort så fort han vaknar.

06.15 har lite katstroftankar
och undrar hur i helsike jag ska klara mig en vecka i Polen utan kortet, men tänker att det måste ju ordna sig.

06.30: Svänger av mot Lund. Känner något litet, platt och hårt i jackfickan… Kortet!

Ååhhh…typiskt mig!

Skåne ligger somrigt och vackert och rapsfäljten vajar.

07.05: Vi hittar Therese Viklunds stall, hon håller på med utsläppet. Saga tar ut Aldrie, jag fäller ner sätet i bilen och somnar som en tegelsten.

kl 09: Therese knackar på rutan och jag vaknar med torr, öppen mun, distriktsveterinären har kommit. Han ber om ett intyg från mitt stall att vi inte har sjuka hästar hemma.

Visserligen är jag lite nyvaken men alltså WHAT??

– Själva idén med att göra det här var att jag inte skulle behöva göra besiktning hemma. Och att dela framkörningsavgiften med Therese, sa jag. Dubbla intyg blir ju lite onödigt dyrt?

Det var någon ny regel. Han ville ha intyg på att ingen häst varit sjuk i mitt stall de senaste 30 dagarna. Det löste sig med att han ringde vår hemmaveterinär och snackade en stund.

9.30: Vi får våra intyg och jag somnar om i bilen.

10.45: Saga tycker att jag ska vakna, okej men vad ska vi göra hela dan?

Det är fint väder men vi konstaterar att vi är långt från någon strand. Jag får snilleblixten att vi såklart ska åka och hälsa på vår unghäst hos Anna Hassö!

11.30 Stackars Anna,
hon har fullt upp med förberedelser för att åka till Polen hon också och så ringer nån jäkla hästägare och vill komma och hälsa på! Mitt i allting. Vi åkte dit genom det vackra, rapsgula och ljusgröna Skåne och hälsade på Crescendo utan att störa Anna…

Det var härligt att få mysa lite, nästa månad ska han hem igen.

12-tiden. Vi är hungriga men vill inte äta på någon vägkorsningspizzeria. Vi drar till till Lund och äter.

14.10: tillbaka till gården, Saga red Aldrie. Jag sov lite i bilen igen och började känna mig camping- äcklig. Smutsig och svettig liksom, med ofräscha strumpor.

15.00: Men kan klockan gå så långsamt? Vad ska vi göra? Det är sju timmar kvar tills vi ska åka!

16.00 GUD SÅ SEGT!

16.30 vi packar in grejer i lastbilen.

17.15 Vi ger oss ut på slingrande vägar och tänker att vi ska handla glass, vi kommer till det pyttelilla samhället Genarp.

17.30 Saga älskar kor, vi går in i en hage med kor och hälsar på dem.

18 cirka. Jag sitter vid Aldries utebox och äter sallad. Då ser jag en person som påminner om någon …hon sladdar runt i en hage med fyrhjuling. Kan det vara den berömda hästuppfödaren Lena Nyström, känd bland annat för att ha sålt en egenuppfödd hingst för 8 miljoner? Neej, jag ser nog fel…

18.20 Den förmodade Lena kommer upp med fyrhjulingen och säger “hej Ulrika”.

Det ÄR Lena Nyström!

Hon förklarar att det är hennes gård jag befinner mig på. JAHAA! Terese hyr in sig alltså.

Lena är stenkul att prata med och visar oss sin fina gård. Saga och jag får träffa en hel massa av hennes -håll i er nu -60 hästar!

Det ser ut som i England med de böljande gröna kullarna. Det är ljuvligt att gå där och prata med Lena. Jag älskar att prata med folk som är bra på det de gör.

21.30: Vi lastar 4 hästar i lastbilen och rullar mot Trelleborg och Polenfärjan. Det är svart ute.

22.45: Vi får vänta i en evighet på att få åka på, jag somnar stup i kvarten.

Kl 24 cirka: kaos när lastbilarna ska trängas ihop, vi blir stående på en lutande ramp. Färjepersonalen skriker åt förarna som försöker parkera lastbilarna så bra som möjligt.

24.30 till slut står vi där, inklämda mellan andra lastbilar
och det är så trångt att vi inte kan öppna dörren på sidan.

Vi får krypa ner genom ett litet hål ut i förarhytten och klättra ut den vägen.
Jag fattar inte att jag kom igenom, jag fick knappt igenom min neccessär! Tänk er mus som ska klämma sig igenom en dörrspringa. Så var det.

Det var lite dåligt humör på somliga i några lastbilar, och jag kan förstå det…

24.45: Vi träffar Anna Hassö, hon visar några filmer på vår unghäst Crescendo. Jag drar i mig en starköl, kan jag väl få efter denna galet långa dag.

01.10: En efterlängtad DUSCH! … Åhhh himmelriket. På de här resorna vet man aldrig när man får duscha nästa gång så det gäller att ta alla chanser.

02.10: vaknar av att Saga dampar loss och skriker. Hon skulle ha gått ner och kollat hästarna men hörde inte alarmet! Nu var det försent att komma in där!

04.35: Samma procedur igen.

Hon har fastnat i snooze-fällan. Hon märker inte att hon stänger av alarmet. Det sägs att har det en gång blivit så är det kört…

– Men sluta skrik, det var ju andra som gick ner säger jag och lägger kudden över huvudet.

– Ja och de kommer vara skitsura på mig! tjöt Saga.

Nu vågar vi inte somna om,
för tänk om man måste gå ner till lastbilen en timme innan ankomst eller något? Vi ligger och pratar.

06.55: frukost, träffar Anna igen.

07.18 vi klämmer oss in i lastbilen igen och rullar. Ingen har kollat pass och dyrt införskaffade veterinärintyg.

Jag har aldrig rest med lastbil så här och tycker det är rena äventyret! Därframme sitter Therese och kör med sin supertrevliga pappa Per, de kämpar med de polska vägarna medan vi softar i salongen.

Jag har bara sovit enstaka timmar här och där de senaste dygnet så jag somnar till hela tiden.

16.30: cirka: äntligen framme. Alla är svintrötta och hästarna har stått på lastbilen sen kl 22 igår. Vi går en sväng med Aldrie, betar henne. I boxen dricker hon en hel hink med vatten.

17-18 vi släpar
lådor, skåp, foder och grejor mellan lastbil och tävlingsstallet. Det är inget för latmaskar det här!

18-19, vi promenerar med Aldrie igen och försöker klura ut var och när man ska betala, var man kan köpa hö, var man kan äta, såna grejer.

Vi har problem med att vi inte har några zloty och de inte vill ta kort i restaurangen. Och ingenstans vill de ta vår 200-eurosedel, den är för stor! Till sist går vi in i en hästshop och köper en tävlingsskjorta (Saga har ridit i min gamla sedan 2011, så det var liksomdags!) och räcker fram 200-sedeln och kör en bluff att det är absolut de enda pengarna vi har!

Efter lite huvudbry fixar butiken fram zloty i växel, så nu har vi till mat och kaffe, he he….

Cirka 20: Saga och jag installerar oss i hästdelen i lastbilen. Jag sover på en luftmadrass på golvet, Saga kryper upp i en liten sovficka ovanför stegen längst in.

22.15: Vi tittar till Aldire igen, jag tar en öl och sen slocknar jag där på lastbilsgolvet.

Vi måste ha öppet längst ner, men jag tänker att jag märker nog om det kommer in nån… Det är lite svalt så jag lägger ett hästtäcke ovanpå mitt vanliga täcke.

Kl 07 imorse: Jag vaknar förunderligt utvilad! Det var inte dumt alls att sova på lastbilsgolv. Behövde verkligen sova.

Idag har vi träffat landslagsledningen och bekantat oss med övriga i svenska gänget!

Vår häst Aldrie råkade för övrigt få en halvbror till vår unghäst som boxgranne, Philippa Magnussons häst efter Crelido (samma pappa). Han är löjligt lik vår häst, både uteseendemässigt och till beteendeet.

Himla kul att få se en annan Crelidoavkomma. Philippa ska rida tvåstjärnigt här.


Fortsättning följer!

Kommentarer