Till gummistövlarnas lov
Jag bara måste hylla dem -gummistövlarna! Jag har dem i stallet, när jag jobbar på gården, på promenaden, till affärn. Det har hänt att jag tagit en ridtur i dem också, till Sagas förfäran.
– Men mamma! Måste du se ut sådär!
Tonåringens gummistövlar måste ha märke såklart:
Det finns en kändis på vår ö, Stefan Sundström. En före detta punkare, numera någon sorts ekologisk, grönsaksodlande rocktrubadur som kallas Farstas Mick Jagger. Jag har aldrig sett honom i nåt annan än gröna gummistövlar. Till och med på scenen har han dem.
En gång för sådär tio år sen sprang vi på varann i en handelsträdgård. Det är tveksamt om han minns det, men vi stannade liksom upp och hade ett kort själsfrändernas möte. Det var helt klart våra gummistövlar som gjorde att vi bara stod och log mot varann.
Vi är båda gifta, och det är bra så. Annars hade jag mycket väl kunnat tänka mig att traska upp till altaret med Farstas Mick Jagger. I gummistövlar.
Jag köper nya gummistövlar oftare än jag byter tandborste. De är lätta att ta på sig, lätta gå i, vattentäta, billiga. Man kan spola av dem. Nu för tiden är de snygga också. Vad mer behöver man liksom?
En gång åkte jag till Venedig med en kompis. Hon shoppade kläder och parfym och smycken, men jag hittade ingenting jag ville ha -förrän jag såg dem i ett skyltfönster. De guldskimrande gummistövlarna.
– Du åker till Venedig och det enda du köper är gummistövlar!? Du är ju störd! sa min kompis.
Tyvärr har jag ingen bild på guldstövlarna från Venedig, men de skimrar i mitt minne. De höll ovanligt länge, men gick sist samma öde till mötes som alla gummistövlar gör förr eller senare: de sprack och började läcka.
Jag typ älskar gummistövlar! Är de snygga kan man ha dem nästan jämt. Men det finns gränser. Jag har dem inte på min mans operapremiärer och konserter. Och jag åker i regel inte till stan i dem.
Fast just det har hänt av misstag. Inte förrän jag klev ur bilen såg jag det -jag hade åkt till stan i stallstövlarna! Försökte desperat blaska bort höstråna och gödslet som satt intrampat under sulan i en vattenpöl, men ni vet hur det är med stallskor. Även om man lyckas göra ren dem så stinker de. Jag lämnade dem utanför porten och gick i strumplästen till hissen.
Just nu har jag fyra par gummistövlar i omlopp, men vår hundvalp har tuggat sönder två. Som tur är har hon gett sig på de fulaste. Kanske för att jag var trött på dem och undermedvetet lämnat dem framme så jag med gott samvete kan göra mig av med dem.
– Vadå, fick jag inte tugga på de här?
Igår var jag inne på Kapp-Ahl för att köpa strumpor och där stod de och ropade på mig: mina nya. Med röd rea-lapp och allt. Hej på er ni pepitarutiga små godingar, nu är det ni och jag i ett år eller två!
