The man behind, the master mind. Jag måste få hylla lite.

Jag har skrivit en hel hop med hyllningar till Peder Fredricsson genom mina år som bloggare, och jag kan med lätthet skriva en till.

Och nej, jag ska inte glömma Malin och Henrik. Vilka klippor, vilka pannben, vilka supertalangfulla stålkämpar.

Sedan har jag funderat mycket på den där lille blonde mannen som håller sig i bakgrunden.

Ankarcrona.

Mycket av framgångarna har hängt på någon sorts magisk talang han tycks ha.

Tänker på sporten jag själv var delaktig i i över tio år genom min dotter, fälttävlan.

Världens roligaste gren, sporternas sport.

Men där är det bråkigt och söndrigt, man lyckas inte vara på alla talanger utan trycker ner och mobbar ut vissa som gör att de tappar gnistan.

Det är knivar i ryggen och fulspel.

Tänk om svensk fälttävlan hade en Ankarcrona, som fick bukt med det där.

Jag bara älskar hans ledarstil.

Inte för att jag vet något om den.

Han är lågmäld och ger ett ödmjukt intryck.

Han har inte bufflat sig fram till någon plats i ljuset, snarare nästan verkat besvärad när han får en kamera i nyllet.

Har ni tänkt på en hästflock, hur den fungerar?

Ni har ett gäng hästar i en hage. Några är lugnare, några är livligare. En är utstött och längst ner på stegen, några mer sociala typer knatar runt och ska leka eller småmucka hela tiden.

Man kan tro att den där som är livlig, vaken och alltid kommer fram är ledaren.

Men ledaren är ofta inte den man tror.

Ledaren är ofta en lugnare häst som går en bit ifrån.

Det är den hästen som inte gör så mycket väsen av sig, som i godan ro betraktar spel och ränker men som inte ingriper förrän det verkligen behövs.

Då kan den komma och verkligen säga till på skarpen. Sära på bråkstakar eller sätta unghästar på plats.

Men för det mesta är den sansad och lite tillbakadragen.

Hur vet man att den är ledaren?

Jo, Den som de andra självmant följer är ledaren.

Bra ledare skapar ett lugn i flocken.

Utan att veta tänker jag att sådan som den hästen, sådan är Ankarcrona.

Jag vet inte vad det är Ankarcrona gör, jag har inte den inblicken.

Men han är the man behind, the master mind.

Det kan inte vara en total slump att allt har gått så jäkla bra några år efter han tog rodret.

Jag rotar fram en gammal Ridsport och läser om artikeln om honom, blir inte jättemycket klokare.

Han kan själv inte förklara så mycket om sitt ledarskap.

”Jaget före laget” säger han. Inte så jättemycket mer.

Han är lugn, klok och stabil säger de andra som intervjuas.

Som en ledarhäst, tänker jag.

Nä, jag vet inte vad förbundskaptenen i hoppning gör, men vad det än är så är det något all ridsport behöver mer av.

Tänk om alla grenarna kunde få sin egen Ankarcrona.