Tappskokompetens, check

Tappskokompetens, check

Posted by Ulrika in Okategoriserade 22 nov 2015

Det finns tappskokurser som bara pågår i några timmar en eftermiddag. Den här kursen löpte över tre dagar. Robert gick verkligen mycket grundligt till väga med oss.

Ni vet när man gör nåt fysiskt som kroppen inte är van vid. När man använder muskler man inte visste att man hade. ALLA klagade på att de kände av första dagens mangling.

Dag två innebar samma mangling igen, fast dubbelt så länge.

Totalt pallade jag att “sko” fyra död-hovar dag två, samt ta av några stycken. Både att sko och att ta av skor är fett jobbigt och kylan tog på kroppen. Många fikor på Markan räddade oss.

20151120_132920

“Alla kan bli hovslagare, det är bara teknik” sa Robert till oss. Jag vill så gärna tro på honom.

På kvällen kände jag mig som om jag blivit överkörd av ett X2000. Tycker att Strömsholm skulle inrätta någon form av spa-inrättning med bastu och liknande där folk kunde rehabilitera sig efter hårda tuffa dagar. Tror det skulle bli uppskattat!

På söndagen var det först ett skriftligt prov som alla klarade. Sen eldprovet: att ta av en sko och spika på den igen på levande häst. Det är gymnasiehästarna som får vara försökskaniner.

20151121_114925

Det var otroligt snälla hästar som lät oss rycka av deras skor bara för att banka tillbaka dem igen. Vi slet som djur och alla lyckades till slut, även om det tog tid med några skor.

En av hästarna tyckte att det var väldigt otäckt med högen med döda hästben så jag täckte över den med plast.

20151122_110033_resized

Kursen gav mig lite större förståelse för hovslagaryrket. Det är tungt och farligt. Av oss elever var det inte mindre än var fjärde som gjorde illa sig rätt ordentligt:

* en slog sig på pekfingret med släggan
* en drog sitt knä ur led
* en sömstack sig själv

Men det var ju hästtjejer, så ingen pep eller gnällde.

20151122_144623

Och vad väntade mig hemma i stallet när jag kom hem, om inte en tappsko! Det var mitt eget lilla fuxsto som tyckte att jag skulle öva lite på direkten när jag kom hem. Det var lite nervöst, för hon är hovslagarnas fasa som aldrig står still och som rycker åt sig hovarna och bråkar. Men hon stod som ett ljus och lät mig jobba.

Kan inte beskriva lättnaden det innebär att veta att hädanefter fixar jag de här situationerna själv. Jag har befriat mig!

/Ulrika

Kommentarer från Facebook