Sorg och hingstvisning. En tung och konstig helg.
Det har varit en otroligt konstig helg. Vi har mest varit hemma, men vi har mått väldigt dåligt ända sen vansinnesdådet på Drottninggatan då fyra människor dog och min egen dotter var en av de många som sprang för livet.
Vansinnesdådet var en attack på hela Sverige. Det har skakat om oss i grunden.
Igår morse (lördag) kom några och red lite på vår enkla terrängbana. Då tänkte vi på annat för en stund. Sen kom en mördande trötthet och jag var tvungen att gå och lägga mig och sova -mitt på dan.
Vi har varit i chock helt enkelt. Alla som var i eller nära Stockholm den 7 april 2017 kommer ha en egen, unik berättelse.
På kvällen trotsade jag tröttheten och körde vår unghäst Crescendo (min uppfödning född 2012 e. Crelido/Danzas/fullblod) till stan för omlastning till lastbil. Han åker nu till Anna Hassö för vidareutbildning. Förhoppningen är att utröna om han är en fälttävlanshäst eller om han passar bättre för något annat.
Det var kusligt lite folk på vägarna i vår annars så myllrande storstad. Vår inackordering My åkte med. Hon är en klippa.
Crescendo var först lite tveksam att gå uppför den branta rampen till den stora lastbilen, men sen bestämde han sig för att prova ändå.
Hejdå lilla köttbulle, nu blir det arbetsläger! Lite knep det i “mammahjärtat” men kändes bra att se honom kliva in där på resan mot det riktiga vuxenlivet som häst. Tusen tack till superschyssta familjen Berglund som tog med honom!
När jag kom hem sent på kvällen satt Saga i soffan med runnen mascara under ögonen. Hon skulle ha åkt till kompisar i stan, men hon ångrade sig på bussen. Hon hoppade av efter två hållplatser och gick hem.
Den här händelsen har tagit hårt på oss. Att ha varit en av de som sprang undan galningen i city den 7 april 2017 kommer prägla Saga för resten av hennes liv.
På förmiddagen kollade jag på livesändningar som min facebook-vän Pierre Andersson gjorde på Facebook från Drottninggatan. Han tog den här bilden på en vägg vid platsen för katastrofen:
Jag känner flera poliser som jobbar i stan och jag har alltid beundrat dem för det jobb de gör för oss alla, för en skitlön. Jag är glad att polisen nu får så mycket kärlek!
Nu ska jag försöka återgå till det vanliga livet igen och göra vanliga saker.
På eftermiddagen åkte jag på hingstvisning med vänner, det var härligt! Jag behövde träffa andra och tänka på något annat än vansinnesdådet. Här är Jeanette, Isabelle och Titti, underbara människor som jag mår bra av att umgås med.
Det var väldigt fint av Antonia Axelson-Johnson att nämna den hemska händelsen och prata en stund om den innan hästarna kom in. Jens Fredricson visade hopphingstar och det kom in dressyrhingstar med olika ryttare. Fina praliner allihop.
Jag har haft några hingstnamn i huvudet, nu fick jag en ny kärlek -mer om det i nästa inlägg.
Kram på er.