Socialstyrelsen varnar: att vara ponnyförälder kan allvarligt skada din hälsa!
Socialstyrelsen varnar: att vara ponnyförälder kan allvarligt skada din hälsa!
Nej, Socialstyrelsen varnar inte. Det är bara jag som tramsar.
Men de SKULLE kunna varna.
Om de varnar om bröstmjölksersättning och tandblekning och att fyra små starköl en gång i månaden är för mycket alkohol för en vuxen karl så skulle de kunna hitta mycket inom ponnysporten att sätta röda flaggor på!
Kanske skulle Socialstyrelsen vilja titta närmare på:
1. Bilkörandet. Yrkeschaufförer får inte köra längre än 4,5 timme utan att ta en paus på 45 min. Alla ponnyföräldrar som någon gång kört längre än 4,5 timme utan att ta en 45 minuters paus räcker upp en hand.
2. Bilkörandets hälsokonsekvenser: stela muskler och leder, dålig blodcirkulation, förstoppning, svullna fötter, mental trötthet, viktökning. Växelspaksaxel, gaspedalsknä, ryggont och stel nacke är också vanliga åkommor bland ponnyföräldrar.
3. Bilåkandets säkerhetsrisker för både barn, ponny, förare och medpassagerare. Alltså, hur vettigt är det egentligen att stoppa in allt det mest värdefulla man har i ett fordon och ge sig ut i det farligaste som finns: trafiken!?
4. Mobilen. Man får inte prata i mobilen och hålla i den. Alla ponnyföräldrar som pratat i mobilen bakom ratten (och hållit den mot örat) räcker upp en hand. Alla som någon gång har ringt någon efter X antal timmars bilkörning bara för att hålla sig vaken räcker upp två händer. Alla som skickat sms med ungar därbak och ponny i släpet räcker upp två händer och en fot!
5. Bilåkandets följder för miljön. Nej förresten, det kanske är miljöministerns bord, inte Socialstyrelsens…
6. Sömnbrist. Många ponnyföräldrar vittnar om morgnar då de tvingats upp klockan fyra eller ännu tidigare. Om de ens kommer hem är det inte sällan kring midnatt. Fet rödflagg på det!
7. Som konsekvens av punkt 6: beteenderubbningar. Yrsel, långsam uppfattningsförmåga, stingslighet och motorisk klumpighet. I allvarligare fall narkolepsi eller raseriutbrott, till och med mord vore en inte helt omöjlig konsekvens.
8. Matvanorna. Även en till vardags ganska sund ponnyförälder löper stor risk att under tävlingsresorna hemfalla åt en diet bestående av Mac Donalds, Max och Pizza Hut. Som mellanmål en bensinmacksmacka eller kanelbulle, eller en påse chips. Godis äts konstant i bilen. Hinkvis med kaffe till det naturligtvis.
9. Förlust av humor. När det är höga mål och mycket tid och pengar knutna till barnets tävlande är det vissa föräldrar som helt tappar distansen. Om de haft någon. Allt blir lite väl allvarligt. Det vore intressant om någon psykologistudent ville skriva en C-uppsats om detta.
10. Omedveten förlust av socialt liv. Många är de ponnyföräldrar som när barnen blivit stora plötsligt vaknat upp och bara hallå, var är alla? När de söker upp vänner och släktingar blir de förvånade över att dessa blivit gamla och gråhåriga, flyttat eller till och med avlidit.
11. Ponnyföräldralivet leder dessutom ofta till social utstötning. Om du ständigt luktar häst och det enda du pratar om är ditt barns tävlingar kommer allt färre vilja umgås med dig. Skilsmässor är också mycket vanligt.
12. Stillasittande. Bilåkandet är inte enda boven i dramat. Ponnyföräldern kan också bli sittande vid datorn, surfandes runt i tdb, och med mobilen, kollandes på vad alla andra ponnyfamiljer har för sig.
13. Utbrändhet. Att aldrig vila ut på helgerna leder föga förvånande till extrem trötthet. Nu ska man dessutom tävla året runt, så tid för återhämtning ges sällan eller aldrig. Det kan bli knivigt att få förståelse (eller ersättning) från Försäkringskassan.
Börjar du med den dåliga vanan att ta ledigt på fredagar och sjukskriva dig på måndagar kan du dessutom förlora jobbet och hamna i
14. Arbetslöshet.
Allt ovan är allvarliga saker som faktist sammantaget kan leda till
15. för tidig död!
Låt oss hoppas att prussiluskorna på Socialstyrelsen inte upptäcker vår sport. För det här är ju helt jävla orimligt egentligen.