Smalhetsen -en seglivad rackare.
Det pågår en liten debatt nu igen om smalhets och ridkläder.
Bra, vi behöver prata mer om det. Om och om igen.
Och det är väl bara att konstatera om man bläddrar lite i kataloger och på hemsidor att idealen som vanligt är sjuka och orealistiska.
Vad sägs till exempel om den här bilden? Det är ridbyxor från Marthas Ridewear.
Ska jag få lust att köpa dem verkligen?
Eller är det troligt att mina tankar börjar vandra och att jag börjar undra hur den där modellen mår?
Och framför allt varför Marthas Ridewear för sina IDROTTSKLÄDER har valt en modell så tunn att hon ser ut som om hon skulle blåsa omkull om en häst hostade på henne!
Eller ta det amerikanska märket GhoDo som likt många andra märken sätter höga klackar på ridbyxmodellerna.
Suck… Smalhetsen är en seglivad rackare.
Och inte är den ny heller! Det var minst lika illa förr!
Jag har en bok från 1946, ”Tips för nybörjare i ridning”. Halva boken handlar om damer till häst ska vara klädda! Inte minst hur de ska dölja överskottskilon.
Jag är inte emot att vara smal. Det är snyggt att vara smal, och mer hälsosamt än att vara tjock.
Men det är skillnad på smal och utmärglad.
Skäms på er, Marthas Ridewear för att ni i era bilder visar upp ett ideal som är ouppnåeligt för de allra flesta och i min mening vore rent skadligt för de flesta tjejer att försöka banta sig till!
Viktoria Persson i Halmstad har startat en en namninsamling mot vikthets inom ridsporten.
Den tänker hon lämna in till klädkedjorna.
Följ oss gärna på Instagram: Ulrika: Ponnymammans Saga: Sagaasss