Sluta hyckla i alkoholfrågan!
Som många vet är jag inte mycket för att hålla fasad. Putsa på det yttre kan andra hålla på med. Vi är lika goda kålsupare de flesta av oss när det kommer till kritan. Ingen är perfekt, alla har svagheter och alla gör fel.
Man har försökt förmå mig att lämna det här bakom mig. Jo, jag vill inget hellre. Men hur lätt är det när det bloggas och skrivs och rings och kommer meddelanden, mest från de som vill visa sitt stöd men också elaka kommentarer från oinsatta eller dömande texter från folk som inte har all fakta (för det är vi bara några få som har). Hela hästsverige har diskuterat “alkoholincidenten” på ponny-EM under veckan som gått -det är inte jättelätt att bara koppla bort en sådan sak och rycka på axlarna. Det har varit dålig sömn, stress och många tårar som följd av detta.
Det finns många ingredienser i den här soppan. Förbundet har hanterat det ofattbart dåligt och det har gåtts igenom ordentligt av andra redan. Jag tänkte hålla mig till en enda fråga här innan jag försöker stänga dörren till allt detta: hyckleriet om alkoholen i sporten.
Det är anmärkningsvärt att man utfärdar hårda straff för barn, vars omdöme fortfarande är under utveckling därför att deras pannlob inte vuxit färdigt, samtidigt som man ser mellan fingrarna med att vuxna anställda på förbundet dricker på ponnytävlingar. Vuxna, vars pannlob sedan länge vuxit färdigt och som borde veta vad som gäller.
Jag skulle kunna ge många exempel på hur alkoholkulturen ser ut i vår sport. Vi kan ta ryttargalan 2009. Herrtoaletten var nerspydd så det stank lång väg, elitryttare ur alla discipliner var aspackade, och några som skulle ta emot pris vacklade upp på scenen. Detta är ungdomarnas förebilder och idoler.
Snacket går i åratal om vem som gjort bort sig var. Vi har hört jag vet inte hur många historier om landslagsryttare som varit fulla i olämpliga sammanhang, och vi har hört dem från vuxna som varit i sporten länge. Därför vet vi också att man låtit många ryttare slippa undan utan åtgärder.
Och det är självklart inte bara ryttare och ledare; jag minns en ryttarfest på en ponnytävling förra året där vissa klubbar höll hårt på alkoholförbudet medan föräldrar från andra klubbar hivade upp vindunkar på bordet och satt och ölade i lastbilarna. Historien från Ljungby nyligen får det ju att vända sig i magen på en.
Ponnytävlingar är en sak, där tycker jag inte det ska drickas. Men i övrigt tror jag inte på moralpanik och totalförbud. Jag tycker att vuxna människor måste få skåla ibland i vissa sammanhang. Visst ger det lite extra glitter åt allt när vinnaren i Badminton höjer sitt glas med bubbel mot kamerablixtarna.
God alkoholkultur innebär att nöja sig med ett glas eller två, inte hinka i sig sex eller sju. Det är något som förbundet kan uppmuntra och påminna även sina vuxna medlemmar om, likväl som de påminner ungdomarna om att alkohol är no-no.
Somliga har frågat -var var föräldrarna? Jo hörni, vi var där! Vad gjorde jag den veckan? Åkte hit och dit, skjutsade, hämtade, lämnade, släpade på grejer och skötte om vår ponny från det jag vaknade tills jag stupade i säng. Hur som helst är det inte så mycket föräldrar som är förebilderna när barn nått den här åldern utan idolerna som man ser upp till.
Svenska Ridsportförbundet -sluta sila mygg och svälja kameler! Ta tag i alkoholfrågan, ställ högre krav på de vuxna i sporten och framför allt på era ledare. Visa att er policy ska följas, inte minst av er själva.
Rannsaka er själva och döm inte barn hårdare än ni dömer de vuxna som är deras ledare, idoler och förebilder.
Nu har jag fått säga detta. Nu försöker jag gå vidare.
/Ulrika
PS. En rejäl titt på hur sociala medier bör hanteras kring hästtävlingar kunde kanske också vara något för förbundet? En värdegrund eller policy av något slag kanske? Det värsta straffet av alla är de medeltida gatlopp man tvingas genomlida på nätet när något sånt här går igång. Skillnaden är att på medeltiden var loppet över när det var över. Nu fortsätter det i all oändlighet. För internet glömmer aldrig.