Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Rädslan är hatets moder. Om varför folk klankar ner på ridning.

Rädslan är hatets moder. Om varför folk klankar ner på ridning.

Av Ulrika Okategoriserade 17 Jan 2018

När man i kölvattnet av det här med Jerringpriset skummar igenom kommentarer och läser allt nedlåtande som skrivits om priset, Peder, ridning och “småtjejer” så undrar man ju -var kommer allt det där ifrån?

Vad är källan till all denna rödglödgade RINGAKTNING?

Det är ju ett sorts hat. Vi ser aldrig denna smutskastning av andra sporter. Bara ridning.

Om vi drar en parallell till allt annat hat idag så skulle jag tro, att djupt inom varje nättroll, varje tokrasist och varje kvinnohatare hittar vi en massa rädsla.

Rädslan är hatets moder.


Det man inte förstår sig på, eller är rädd för, skjuter man ifrån sig.

Helst ska det förgöras.

Kommer ni ihåg när Rolf-Göran Bengtsson hade vunnit Jerringpriset och skämten “hästar finns inte” och “hästar är en frukt” flög över nätet?

Först skämtar man, sen fnyser man, sen hatar man.

En kille på min privata Facebook, Henrik Håkansson, som inte är hästkille egentligen men vars ex-sambo är hästuppfödare, skrev i en kommentar i en tråd att vi får inte glömma att många är rädda för hästar.

“Jag hör det hela tiden. Både på jobb i byggbranschen och på hockeyn. De frågar hur jag vågar ta i dem. Hur vågar du hantera dem, de är ju sjukt stora och sparkas, jag var med dottern på ridskolan, jag hade aldrig rört dem!”

– Det är helt okej att säga så till en annan man, men i andra sällskap ska det skämtas om det, säger Henrik.

Rädsla är i grunden en överlevnadsmekanism. Det är egentligen helt rationellt att vara rädd för ett stort djur, om man inte vet hur man ska göra med det.

Så om vi har en massa män som är rädda för hästar, och en sport som inte är helt lätt att utifrån begripa sig på. Många grenar, barn med lurviga ponnyer och blänkande överklass i en enda konstig röra.

Och så tvingas dessa förbryllade män se hur kvinnor med lätthet hanterar dessa djur.

Och inte bara det. SMÅTJEJER klarar det till och med!

Klart att det kan lite svårt att hantera.

Man kan försöka skämta om det. Och räcker inte det till så kan man bli riktigt jävla nedlåtande.

Sportskribenter är bara människor. De fungerar enligt samma psykologiska lagar som alla andra.

Det var ett slugt drag av Expressen att skicka ut en kvinna att skriva nedlåtade om Jerringpriset.

Bakom Anna Friberg på Expressens sportredaktion sitter ett gäng rädda grabbar.

Bakom en nedlåtande kommentar på nätet sitter någon rädd Svenne Banan som inte vågar klappa en häst.

Det är kanske inte mer komplicerat än så.

Kommentarer