Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Olyckor, kaos och oväder. Hej, säsongen!

Olyckor, kaos och oväder. Hej, säsongen!

Av Ulrika Okategoriserade 30 Mar 2018

Ibland tror jag att det har blivit ordning på oss och att vi nu är lika goda och präktiga och välplanerade som alla andra.

Sen händer det nåt.

Häromdagen var allting klart, Gabriel skulle åka med Saga ner till Skåne, och de skulle stanna till hos Johan Lundin i Halland och träna terräng inför årets första fälttävlan, en enstjärnig.

Jag såg fram emot en ensam men lugn och skön påsk, då jag bara skulle sköta gården, rida min häst och softa.

Det var bara en sak: vädret. Det envisades med att snöa i sydligaste Sverige och Johan var inte säker på om det skulle gå att träna hos honom.

Vi var hur som helst inställda på att Gabriel skulle köra Saga neråt landet följande morgon.

And then. Chaos strikes!

17.15. Vi har två hästar på gången i stallet. Plötsligt händer något, hästarna står på bakbenen och flaxar i sina uppbindningsanordningar. Gabriel vrålar och Saga skriker.

17.16. Vad händer?! Gabriel ligger framstupa bakom stallet och skriker konstigt, brölar som en ångestfylld förståndshandikappad.

Han har blivit sparkad av Aldrie,
Sagas häst, och flugit ut ur stallet på baksidan!

Det finns verkligen inget ont i Aldrie, men hon kan reflex-sparka om hon råkar bli rädd för något. Det går på en hundradels sekund.

17.17. Vi hjälper Gabriel upp på fötterna, han vrålar ännu och tar sig runt stallet på två ben mot huset och skriker ihållande på ett konstigt sätt.

17.18. Vi är inne i huset, Gabriel får av sig alla kläder utom kalsongerna och svettas floder och fortsätter skrika. Hans händer är iskalla och blåröda och läpparna också.

Hoven har träffat i ryggen, på revbenen.

17.19. Jag ringer 112 och kommer fram direkt.

17.30. Ambulans kommer på nolltid,
vi har tur att de var på vår ö. Det finns bara en ambulans i hela kommunen, på 26 000 invånare.

17.30-17.40. Ambulanspersonalen tar fantastiskt väl hand om oss båda, de är så lugna och trygga.

17.45. Saga är chockad också naturligtvis, hon kan inget göra och jag tänker att det bästa är väl om hon tar sig iväg till dressyrtränaren som vi skulle, men nu kan jag ju inte köra utan hon får skritta dit (det är 2-3 km).

17.46. Ambulanspersonalen ordnar så att helikopter kommer.
Det är tidskrävande att ta sig från A till B i stockholmstrakten, men helikoptern tar sig till de olika sjukhusen på några minuter.

17.50 ca. Jag måste ta ut våra minishettisar
från en hage så att helikoptern ska kunna landa där. Men grimmorna är inte där de ska vara. Jag släpper ut dem och de knatar upp mot stallet, ambulanspersonalen tittar roat på.

17.53. Shettisarna går inte att få in i en hage men jag har inte tid med dem, My hittar dem strax med huvudena i pelletstunnan.

17.55. Rafsar ihop lite kläder
och Gabriels mobil och laddare och pular ner i en kasse som han får med sig.

17.58. Som ett knallgult påskägg med propeller lyfter helikoptern mot skyn. Jag måste stanna hemma med alla djur. En orolig fru är ändå bara i vägen på ett sjukhus och någon måste ta hand om allt hemma.

18.05. Hunden, som är helt hysterisk över att husse först blev skadad och sedan blev bortforslad av aliens från rymden, öppnar dörren som vi missat att låsa, och försvinner i raketfart.

Fan, fan, fan! Inte det också!!

18.10 Förvirrad shettisjakt, My får in dem en i box.

My är alltså våran inackordering. Tack gode gud för My!

Och alla andra vänner som erbjudit hjälp, tack!

18.30. Måste tänka!
Nu blir det alltså JAG som ska köra till Skåne, om det ens går?? Men det ska bli snökaos i Skåne, och Tågarp överväger att ställa in tävlingen!

19.00. OM vi åker och Gabriel måste vara på sjukhus och vår inackordering My måste sköta allting helt själv är det bäst om så många arbetsmoment som möjligt kan kapas. Så vi pular in vår 6-åring i lastbilen och kör honom till vår dressyrtränare Ulrica Jonsson, hon får ta honom ett tag.

20.00. Kaosdimma. Jag måste tänka om oh ordna med en massa saker. My hjälper mig att skriva lista på allt jag måste ordna upp om vi ska åka dagen efter.

23.30. Hunden kommer tillbaka hem och blöder om en tass.
Hon har ett djupt jack i benet, nere nära tassen, och hoppar på tre ben. Jag får leka veterinär och lägga om det.


23.50. Gabriel är röntgad, två brunta revben,
men kommer bli bra. Hans lungor har fått en smäll.

– Tänk om du blir tenor nu, säger jag.

Skärtorsdag:

Utdraget, smått panikslaget morgonkaffe 8.00 – 9: Försöker samla tankar och känslor.

Tågarp vet inte om de ska hålla tävlingen på grund av oväder och snö. I fälttävlan går ju allting utomhus: dressyr, hoppning och terräng, de ska ge besked under torsdagen.

Johan skriver på messenger att det är helt omöjligt att träna hos honom på grund av snö, ok då vet vi det.

kl 11.04: En kattkund ringer från Brommaplan
och undrar var vi är?

Helsike!!! Det har jag glömt i villervallan!! Vi skulle hämta upp en katt! Det är 30 minuter dit.

Jag svamlar om olycka och ambulanshelikopter och lät säkert helt galen.

– Vår flygbuss till Arlanda går strax,
säger kattägaren bekymrat.

11.10. Kastar mig i bilen, säger till Saga att ta en annan kund som kommer, och är fullt beredd på att köra kunden som väntar i Bromma ända till Arlanda eftersom de kommer missa flygbussen.

11.15. Jag kör inte helt lagligt men hamnar strax bakom en traktor, håller på att få hjärnblödning.

11.30. Kattkunden hinner mirakulöst på minuten med nästa flygbuss som står startklar. De slänger in katten i min bil och så kör jag hemåt med den stackarn.

EN sak som löst sig iallfall!

12 cirka. Hundens sår är allvarligt och hon måste få hjälp.

Väntar på besked om Gabriel. Huset är ett bombnedslag
men jag är alltför förvirrad för att ta tag i något husligt.

13.30 åker till en lokal veterinärklinik
där 85-åriga veterinär Gunnela och hennes säkert lika gamla assistent Karin resolut tar hand om jycken. Här har vi erfarenhet vill jag lova.

13.40 Får lite skäll för att jag dragit åt bandaget om tassen för hårt. Jag är ju van vid hästar, där tar man liksom i.

Aska måste sys och får en sövningsspruta.

13.55. -Ut härifrån! jag beordras lämna operationssalen. Här är det ord och inga visor.

Älskar gamla veterinärer.
Ju äldre desto bättre. Raka rör, erfarenhet, tillgängliga jämt, inget trams.

Och gammaldags priser också, i regel, hehe.

Väntar och väntar.

14.45. Aska bärs nedsövd och nysydd ut i bilen, jag erbjuder mig självklart att bära vår ganska tunga hund men 80-plus-assistenten har henne redan i sina armar.

14.52. Jag betalar 2100 -för alltihopa. Herrgud, på Anicura hade det väl kostat ungefär det bara att kliva in genom dörren..!


15.03 Gabriel ringer, han ska röntgas igen.
Jag vet inte när jag ska hämta honom.

Klartecken kommer från Tågarp att tävlingen blir av. Det ska bli stora solar hela helgen!

Ok, då ska vi åka alltså…

På Facebook kommer varningar för att åka ner, det är snökaos i Skåne. Men dagen därpå ska det ju inte vara det, herregud vilket drama på alla där nere…

18.00 -19.00 tar emot kunder som kommer med katter till vårt katthotell.


19.30 cirka. Gabriel har fått hjälp av sin pappa
att ta sig hem, han går en kort promenad med hunden som hoppar på tre ben.

Kl 20 -21 packar inför Skåneresa. Vi bestämmer att åka supertidigt för att det tydligen ska bli hemska köer genom Jönköping på grund av motormässan, men om vi åker så att vi passerar innan 10 ska det gå bra.

23.00 Sönderstressad. Tar ett glas vin och slocknar.

Långfredag…

05.30 klockan ringer. Jag skickar sms till Saga: är du vaken?

Det är sju minusgrader… Ska man skrapa ruta när man ska iväg på fälttävlan??

06.40. Vi kommer iväg, 40 minuter försenade. Känns lite taskigt att lämna Gabriel och Aska men genomför vi inte den här tävlingen måste hela säsongen planeras om.

Medan jag gasar på genom Sverige upptäcker jag två saker: det går verkligen väldig mycket fortare att köra med lastbil än med bil och släp.

Och den tycks dra åtminstone 1/4 mindre soppa än vårt gamla ekipage gjorde!



Till Jönköping kom vi närmare elva, lite för sent då
och visst, lite köer var det, men inte så himla farligt. Vi är Stockholmare gubevars, vana vid värre.

Redan innan 14 är vi framme och kan stalla upp hos bästa Lisa Johannesson i Ljungbyhed. Hon bor bara 5 minuter från mina gamla föräldrar där vi ska bo.

15.10. Somnar som en klubbad gris och sover tungt till 17.35.

18 cirka. Väderappen visar att det inte alls ska vara sol resten av helgen.

Det ska SNÖA på terrängdagen!

Och Saga som alltså inte har kunnat träna terräng en enda gång i år.

Hurra!

00.19. Släcker nu. Det var en lång långfredag.

Kommentarer