Niklas Jonsson: nu måste något göras. -Lös det bara!

Efter mitt inlägg om tränaren som i decennier legat med småtjejer han haft omkring sig smattrade det i inboxen och telefonen gick varm.

Flickor som utsatts har skrivit och berättat vad de genomgått och tackat för att jag står upp för dem.

Men även män har hört av sig.

En som ringde var Niklas Jonsson, landslagsryttare i hoppning.

Han är upprörd över hur det kan få vara så här i vår sport. Över att det har hänt och för alla drabbades skull.

Han är också upprörd över att en uppenbart olämplig man får vara kvar med uppdrag hos förbundet och nytt jobb.

– Jag FÖRSTÅR inte vad problemet är? Varför plockas han inte bort bara? Man visste för två år sedan, men han är kvar? Hur är det möjligt?

Vi pratar en stund om hur denna gamla ta-för-sig-kultur kan få leva vidare. Om hur alla runt omkring som vet bara kan låta något så oacceptabelt pågå.

– Värderingarna inom ridsporten är inte okej. Vi ska inte tillåta att elever i beroendeställning dras in i situationer där de utnyttjas, säger Niklas.

När Niklas läste om ”Pelle” slogs han av hur likt allting var det som beskrivs i Patrik Sjöbergs bok, där Patrik berättar hur han under lång tid blev sexuellt utnyttjad av sin tränare. Innästlandet i familjerna och annat.

– Det var slående likt. Och sedan frågar alla sig hur det kunde ha pågå utan att någon märkte något.

Vi har ett rättsystem där man ska anses oskyldig tills motsatsen bevisats. Men att få någon fälld i sexualbrott är svårt, och i löpande umgänge med barn är det förhållningssättet kanske inte tillräckligt.

Barnen slussas sakta in i en relation som innebär beroende, vänskap, stöd och de kanske inte förstår vad som händer förrän det gränsen är överskriden.

Om ens då. Och när de väl förstår vad är skammen och skuldkänslorna enorma.

– Man måste kunna ifrågasätta om en person är lämplig att vara tränare, säger Niklas Jonsson.

– I tränarutbildningen har vi vissa kriterier som måste uppfyllas; du ska ha ridit medelsvåra klasser och så vidare. Det är kanske dags att lägga till en punkt bland kriterierna?

Niklas Jonsson ogillar starkt när människor attackerar förbundet med en ensidig uppfattning om att allt dåligt är ”förbundets” fel.

Men här måste de verkligen agera, menar han.

– Nu har de chansen att visa att de tar det här på allvar och göra något.

Det är vi alla som är förbundet, förklarar han. Alla vi som rider. Vårt ansvar är att inte titta bort, och inte sopa under mattan.

Själva organisationen består bara av människor, som fungerar så som människor gör, alla beslut är inte rationella.

– Ibland kan jag tycka att förbundet som organisation är lite svagt, att de fattar konstiga beslut.

Vad detta beror på kan han inte säga, men vi resonerar om det faktum att alla på något sätt känner alla. Min egen fundering är att ridporten är mer än en sport; det är en hel livsstil där hela familjer (och ännu fler) involveras i idrottaren.

Det är mycket umgänge runt hästarna och man köper och säljer hästar av varandra. Väven blir kanske tätare och har fler sidor än i andra sporter.

Niklas är upprörd över det som hänt, och över att man inte kan få bort en person som så uppenbart är olämplig.

– Vårt gemensamma ansvar är att stoppa det här NU. Det är allas ansvar. Ditt och mitt och allas, vi måste ha civilkurage!

– Hur vi ska jobba i framtiden? Det är förbundets ansvar.

– Tillsätt en kommitté som kan jobba med sådana här frågor, ta in en jurist som kan se hur saker ska formuleras, lägg till ett lämplighetskriterium.

Och nu får det gå snabbt, menar han. Det får inte bara bli en till historia där folk är arga på nätet, förbundet läger locket på och sedan dör saken ut.

– Lös det bara!