Nära ögat i stan. Inget blir detsamma efter detta.
Folk säger att fälttävlan är farligt.
Jag kan säga vad som är farligt. Att åka bil eller buss -eller gå på stan!
Jag hade knappt hunnit se på nätet att en lastbil löpt amok på Drottninggatan innan Saga ringde och grät, springande i panik genom vår älskade hemstad.
Som nu var en katastrofzon.
Hon var alldeles nära platsen för terrordådet vid Drottninggatan när det hände. Plötsligt utbröt kaos, hon hörde från kompisar vad som hänt och de sprang.
Saga sprang till sin farmors café på Östermalm. Under någon timme gick det inte att ringa, telenätet hade kraschat.
Den här bilden tog Sagas kompis från en taxi:
En annan kompis tog en bild på en död kropp men den var så fruktansvärd att den lägger jag inte ut!
Samtidigt som jag inte fick kontakt med mitt enda barn kunde jag på följa utvecklingen på tv.
Facebook är fantastiskt. Där fick vi kontakt med en granne som lyckades ta sig ut ur stan med bil och körde henne ända hem!
Jag hade fysiskt ont i magen och dito o huvudet. Kunde inte ta mig för något, bara glodde på tv:n på avspärrningar och folk som sprang och försökte hålla kontakten med Saga.
Hade inte ätit på hela dan. Efter ett par timmar tvingade jag mig att åka och köpa en pizza.
Det var jättekonstig stämning på affärn. Massa folk, men alla var helt tysta. Det var jättelång kö, men en sån här dag gnäller man inte på småsaker.
Kunde bara få ner halva pizzan trots att jag var jättehungrig. Vår inackordering My gjorde oss sällskap en stund.
Chocken kommmer och går. Jag har fortfarande huvudvärk. Saga ligger nu i soffan och tittar på sin favoritserie och brister i gråt ibland.
Bakom stallet är det en underbar, men läskigt lugn kväll. Där mumsar hästarna på mat, helt ovetande.
Det här var en före- och efterhändelse. Alla kommer minnas var de var när de hörde om den här nyheten. Det kommer bli stora förändringar nu i vårt land.
Jag tror inte Sverige blir detsamma efter detta.
Mina tankar går till de dödas familjer och de skadade.
Jag är är rasande på de krafter som vill rasera vårt samhälle och som attackerar vårt sätt att leva!
Men mest är jag tacksam att jag har mitt barn kvar.