Häst + högtider = dåligt samvete.
Julen påminner en om hur otroligt mycket tid man lägger på de här djuren, och hur konstigt det kan verka för de som inte har djur. Hur man sätter dem först, alltid.
Har man övernattande gäster blir det väldigt tydligt.
– Ska du ut i stallet nu igen? Var du inte där för några timmar sen?
– Jo men de måste ha lunch nu.
– Jaha. Hur många gånger om dan får de mat egentligen?
eller:
– Ska du med till stan?
– Nej jag tror inte jag hinner, jag måste sköta stallet.
Det är alltid nåt som måste tas om hand. Förra julen i mellandagarna råkade jag ha hovslagare på 5-6 hästar varav en är allmänt bökig och en annan skulle få skor för första gången. Samtidigt som jag hade släkt som bodde hos oss.
Hinna göra lunch var inte att tänka på, det fick de göra själva. Det dåliga samvetet malde inom mig. Kände mig som världens uslaste värdinna, men hovslagartider är heliga, dem flyttar man inte på hur som helst.
Det kan vara vilken högtid som helst. Minns en midsommar i Östergötland hos vänner. Vi var några som hade hästarna med oss för att vi skulle på några dagars kurs efter att midsommarfirandet var avklarat. Stallet låg några mil bort och vi var tvungna att åka dit minst en gång om dagen.
På midsommarafton fick en ingift släkting till värden nog:
– Men måste ni åka till de där hästarna idag igen?! Ni var ju där igår! Kan ni inte strunta i det en enda dag?? Det är MIDSOMMARAFTON!
Nej, vi kan ju inte det. Vi kan inte strunta i det.
De kan inte förstå hur man kan ägna det så mycket tid och att man aldrig kan lägga bort det. Att man sätter det före umgänget med andra människor.
Följer de med ut i stallet blir de helt bestörta över mängden kroppsarbete. Plötsligt går det upp för en att inte alla människor skottar kilovis med skit i en skottkärra dagligen.
– Gör du det där varenda dag? Hur orkar du?
Ja, hur orkar vi? Och hur hinner vi? Många frågor får man, och man kan känna ibland att man måste stå till svars. För det högst rediga och hälsosamma liv man valt att leva.
Men en sak vet jag, och det är att jag skulle aldrig byta det här livet mot att sitta i en lägenhet och titta på tv varenda kväll.
Säga vad man vill om oss hästmänniskor, men vi förstår iallafall varandra. Alltid någon tröst, eftersom ingen annan gör det.