Stora Enso stallpellets
Stora Enso stallpellets

Kyla och mögväder -årets första tävling var en prövning.

Kyla och mögväder -årets första tävling var en prövning.

Av Ulrika Okategoriserade 01 apr 2018


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag haaatarrrrr att vara på tävling när det är kallt!

Min gamla imflammationsbenägna kropp fixar inte kyla bara. Nu var det en plusgrad och blåst på tvären.

Jag satt så mycket jag kunde i bilen. Tappert av dem att hålla tävlingen ändå, och stort tack till alla funktionärer.

Vädervarningar och elände var det innan vi ens åkte ner till Skåne, men vi gjorde bedömningen att vi nog skulle kunna undvika snöovädren, och det gjorde vi också. Det var nog ren tur.

Men måste man verkligen
ut så tidigt om vädret är “fel” kanske någon undrar nu?

Nej, måste måste man inte.
Men fälttävlanssäsongen i Sverige är kort, i år vill Saga debutera i tvåstjärnigt, SM går redan i juni och ska hon ha en chans att får rida det gäller det att komma igång så tidigt som möjligt och ta de tillfällen som ges.

Dressyren red Saga på lördagen. Aldrie var lite spänd och det blev blygsamma 63 procent.

Efter det åkte vi till terrängbanan på Revinge för några förberedande skutt på terränghinder.

Det har ju inte gått att träna alls…!

Vi höll på att frysa ihjäl
där på Revinge när blåsten tog fart.

Det finns ett skånskt ord som liksom beskriver sig självt: MÖG.

Skåne var kallt, grått och allmänt MÖGIGT.
Hela landskapet var som överdraget av en sån där grön alghinna som kan sitta på husväggar.

Jag ville dra på en högtryckstvätt på hela Skåne -och sätta på värmen!

Banhoppningen imorse gick lysande. Aldrie hoppade som en katt och de var nolla.

Terrängen gick ännu bättre, faktiskt helt lysande. Felfria och åtskilliga sekunder inom tiden.

Aldrie har tidigare haft aningen svårt att hålla tiden,
kanske på grund av andningsbesvären.

Nu lät det inget alls
om henne och vi fick kvitto på att strup-operationen i höstas var lyckad!

Hoppningen på plats och klar luftstrupe, öronen framåt! Även konditionen var tillbaka trots lång vila i höstas.

Så om bara två veckor är det debut i tvåstjärningt,
även det i Tågarp.

Nu när vi varit på tävling upptäcker jag hur MÖGIGT det är att jag i höstas sålde min fina systemkamera för att få ihop till Adries strupoperation.

Jag har helt enkelt bara mögiga mobilbilder nu till mina blogginlägg. Den här bilden är från förra årets Tågarp, då var det lite grönt gräs till och med som ni kan se.

Saknar min kompis, buhuuu.

Kommentarer