Krisåret 2018. Kanske är torkan nyttig för oss ändå.

Hästsverige har panik. Stallägare ligger vakna om nätterna och väderleksrapporterna är läskigare än ”När lammen tystnar”.

Min mark dammar och spricker.

Hovarna på hästarna spricker också.

Jag får inte tag på min foderleverantör.

Min dyra grannbonde har slagit sina vallar, jag såg honom köra in två skrindor med hö och jag tänkte att jag köper, till vilket pris som helst!

Men han kunde inte sälja till mig, varenda bal var bokad.

Ett stall i vår trakt har sagt upp alla inackorderingar och stänger.

Ett annat stall har gått ut med att det nu blir en ganska tuff ransonering.

På Facebook ser jag folk försöka sälja avelsston och föl för att de inte har mat till dem.

Men någonstans tänker jag att det här kanske är nyttigt för oss svenska hästägare ändå.

Vi som inte haft krig på 270 år och inte vet vad nöd är.

Vi som låter våra katter, hundar och hästar bli feta till den grad att det tar kol på dem.

Vad är det värsta som kan hända en svensk, strömavbrott?

Det blir nog krig i stallen nu. Hyrorna kommer gå upp, folk kommer få restriktioner och på allvar tvingas tänka över hur mycket de ger sina hästar.

Det blir nog färre som kan erbjuda fri tillång, och förhoppningsvis blir det färre tjocka hästar.

“Men min häst måste få äta”!!! kommer hysteriska hästägare skrika.

Hästantalet sjunker redan. Jag vet ett par äldre hästar vars ägare nu bestämt att detta blir den sista sommaren.

Om antalet hästar sjunker så pass att det påverkar hovslagarna och andra i branschen återstår att se.

I Sverige tror vi alltid att vårt sätt är det enda rätta.

Men kanske måste vi i dessa kristider komma ihåg att det finns hästar även i andra delar av världen, och att de inte alls fodras på samma sätt som våra.

Klicka HÄR för att läsa vad hästar äter på andra håll i världen.

Jag säger inte att jag förespråkar dessa alternativ, men i detta nödens år 2018 kanske vi ändå måste tänka om på något sätt.

För nu är det faktiskt kris på riktigt.