Karma. Efter decennier i skuggan flyttar hästfolket berg.
Ibland vill man inte ha rätt. Men det var ganska lätt att förutspå att det skulle bli en exakt repris av förra året om Peder vann Jerringpriset för andra gången.
Mest förutsägbara var Expressen, som åter skickade ut en annars inte så känd skribent, Anna Friberg.
Fegt eller smart? Nu slapp tidningen återigen ställa en man mot en kvinnodominerad sport. Grabbarna grus hockey och snus slapp bli inbjudna att komma och prova på ridning.
Kommentarerna på nätet kan få en att tappa hoppet. Lägg ner skiten, skandal, kupp, sekt, hästpassagerare…
Same procedure as last year.
Osportsligheten flödar. Skulle hästfolket gapat och rasat och dissat Sara Sjöström och simning om hon vunnit priset? Knappast.
Sportskribenternas bitterhet är helt enorm. Deras okunnighet också.
En av alla saker de inte förstår är att det så fruktansvärt mycket som ska stämma för att man ska lyckas i ridsport!
Vägen är så oerhört lång.
Det är inte bara en individ som ska vara frisk och på topp, det är två!
Och de ska vara på topp tillsammans, när det gäller.
Det kommer nog aldrig att gå att förklara för icke hästfolk att ett OS-silver ena året och EM-guld året därpå för ett och samma ekipage är en helt enastående prestation som vi kanske aldrig kommer få se igen.
Inom simningen finns många medaljer att tävla om, varje år.
I ridsporten har vi VM vart fjärde år, EM vartannat. Men det kan man väl inte begära att en sportjournalist ska känna till.
Hur som helst. Detta är ju bara ett svar på sportjournalisternas mångåriga och systematiska negligerande av en jättestor sport.
Det vi ser nu är karma. Om man i ett sekel tigit ihjäl en sport och låtsats att den inte finns så är det klart som fan att dess många utövare kommer göra allt för att föra fram sina stjärnor när tillfälle äntligen ges!
Aftonbladet, Expressen, sportskribenter över hela landet. Jag förstår att det känns bittert.
Jag förstår att det är jobbigt att med våld bli framsläpade från den grotta där ni befunnit er.
Jag förstår att det känns jobbigt att inse att ert åsiktsmonopol nu bryts ner av krafter ni inte kan påverka.
Ni har inte längre makten.
Vi lever i resningarnas tid!
Jag påminner, precis som förra året, om att hästmänniskorna är en del av “svenska folket “de också.
I de sociala mediernas tid kan alla grupper som förtigits eller ignorerats, som placerats i skuggan eller fått sitta längst bak i bussen skapa en stark gemenskap.
Ni kan inte längre förtiga och ignorera sporter för att ni tycker de är ointressanta, för att de är tjejsporter eller för att ni inte begriper er på dem.
Inte bara Peder Fredricssons andra Jerringpris var en stor sak igår. Igår meddelades äntligen att ridning nu ska få ses som friskvård, efter att tillsammans med golfen ha varit utmobbad från den listan i trettio år!
En lång, envis kamp ledde upp till det!
Vi är många, vi är starka, och när vi sätter våra hästkrafter till flyttar vi berg!