Jag vill vara miljövänlig! Varför är det än idag så svårt!?
Jag har vid flera tillfällen genom åren försökt lyfta miljöfrågan och starta diskussion om det här i min blogg.
Tyvärr har responsen varje gång varit ganska ljummen.
Miljö och klimat är närmast tabubelagt bland hästfolk.
Det blir säkert ljummet nu också, men hur som helst, låt mig berätta en liten historia:
När jag gick i sjuan mot slutet av 1970-talet berättade vår SO-lärare att det skulle bli något som kallades växthuseffekt, att det skulle bli varmare på jorden och att isen kring nord- och sydpolen skulle smälta och att världen skulle bli översvämmad.
Jag och min bästa kompis sprang genast hem, bredde limpmackor med apelsinmarmelad och skrev en bok. “När polerna smälte” hette den. Vi skrev så att blyertspennorna glödde i ett blåvitt skrivhäfte.
Handlingen var att vi snabbt som attan cyklade till Tunaviken i Åkersberga och gjorde loss våra föräldrars segelbåtar, som kämpade mot att bli sänkta i det snabbt stigande nordpolsvattnet. Ute på Trälhavet fiskade vi upp de snyggaste killarna i skolan, som av någon anledning låg där och plaskade.
Så mycket mer handling i boken minns jag inte om det blev, men uppenbarligen var vi lite skakade av scenariot, och trodde att smältandet skulle gå väldigt snabbt.
Vår fröken sa också att allra senast år 2000 skulle det inte finnas bensinbilar längre. Antagligen krävde framtidens bilar inte ens en väg utan kunde sväva strax ovanför marken. Tekniken skulle lösa alla våra miljöproblem!
“År 2000” var ett magiskt, blinkande streck i framtiden då allt skulle vara högteknologiskt och annorlunda.
Iallfall. Så länge har man alltså känt till växthuseffekten. I över 40 år! Och nu smälter isen faktiskt.
Men fröken hade fel om det där med bilarna. Tjugo år in på tvåtusentalet kör vi fortfarande omkring i bilar som går på fossila bränslen!
I mitt hästliv är det framför allt det jag har dåligt samvete för -körandet. Mitt eget tidigare ridliv med hästen i ett näraliggande stall med egen foderproduktion, tränare “hemma” och en och annan klubbtävling på skrittavstånd var kanske inte så våldsamt belastande.
Men sedan Saga började tävla har det blivit måånga mil på vägarna. Ju högre klasserna blir, desto längre måste man åka. En landslagsledares uppdrag är inte att tänka på miljö, de säger “och så åker ni till Portugal i mars och till södra Polen i april”.
Det här är något man inte gärna pratar om i tävlingskretsar. Jo, vi pratar om att drivmedlet är dyrt, det gör vi. Och visst är de flesta av oss medvetna om vilka miljömarodörer vi är.
Men vi pratar inte gärna om miljögrejen.
Och nu till the point. Jag tror att de flesta vill vara bättre och göra rätt -det är bara inte så jäkla lätt!
Varför finns det än idag inte miljövängliga sätt att ta sig fram på vägar??
Varför är det så svårt att vara miljövänlig?
Där känner jag precis som Greta, att vi är bestulna på något.
Det är måhända oljelobbyns fel allting, men då är det dags för en revolution!
Jag är också arg, precis som hon är!
Jag vill inte sluta leva! Jag är skitförbannad på att det fortfarande år 2019 inte finns bättre lösningar tillgängliga. För inbilla inte mig att tekniken inte egentligen finns!
Ge världen miljövänliga bilar och fraktfordon NU! Till rimliga priser!
Det som går gör jag annars, tycker jag. Jag köper närproducerat foder. Konsumerar minimalt kring mig själv och våra hästar.
Går efter onödighetsprincipen; när jag står i begrepp att köpa något frågar jag mig: behöver jag det här? Behöver jag verkligen, absolut det här? Återanvänder och köper begagnat. Väljer i första hand svenskproducerad mat (blir lite svårt med kaffet, det medges…).
Jag hoppas att det kanske finns något i mitt leverne som jämnar ut lite. Jag har utan att lida det minsta avstått från kött i 35 år (hade dock ingen tanke på miljöaspekter när jag slutade). Flyger gör jag extremt sällan numera på grund av hästarna.
Men ändå, jag känner mig alltid som skit när jag sätter mig bakom ratten och startar dieselmotorn.
Alltid.
Vi måste sätta press på makthavarna att det SKA GÅ att göra rätt -utan att vi alla ska sluta leva!