Inomhusfälttävlan på Friends -vilket drag!

Det är märkligt med evenemang i ens egen hemstad. Det kan vara svårt att få tummen ur och komma iväg på dem. Det är lite som med museum i hemstaden, går man på dem? Nä.

Det är banne mig nästan större chans för mig att komma iväg på Göteborg Horse Show eller Falsterbo än på SIHS!

Men den här gången skulle Saga och jag få träffa Ludwig Svennerstål och vara lite backstage med honom. Det kan man ju inte missa!

När vi närmar oss Friends Arena kör jag naturligtvis fel och irrar runt i Solna. Vi ska träffa Ludde klockan tre, nu är klockan fyra minuter i -och vi har kört fel.

Så jag ber Saga ringa honom och meddela att vi blir lite sena. Hon vågar inte. Jag fattar inte, hon vågar rida tvåstjärnig fälttävlan, men törs inte ringa Ludwig Svennerstål?

Okej, okej jag fattar att det är på ett annat plan 😉 Efter någon minuts uppladdning ringer Saga ändå och säger att mamma har kört fel. Varpå han går och äter. Sen står vi och fryser i en halvtimme utanför biljettkassan innan vi kommer på att man kan… gå IN!

Nå, sen kommer Ludde och Saga och jag får värsta VIP-banden som berättigar oss att gå precis vart vi vill och på vad vi vill i Friends Arena hela helgen.

Man tackar. Man tackar verkligen.

Det är många som vill prata med Ludde och man kommer bara några meter i taget, men snart är vi på en sammankomst med Swedish Eventing högt uppe ovanför arenan. Där är folk som vi inte sett sedan EM i Malmö. Vi skakar hand med många och det känns bra.

Ludde står och kollar ner på terrängbanan som byggs som bäst därnere. Vi ser nåt skumt som måste vara ett genomhopp som ska resas upp, det visar sig stämma. Ludde säger att han älskar inomhusfälttävlan. Sen ångar vi vidare till hotellet för han måste byta till skjorta.

Medan vi kutar runt pratar Ludde med oss om att göra misstag. Han säger kloka saker till Saga.

Sen full rulle ner i stallarna. Där står Charlotte Bondergaard och hennes snygge man och det är en massa folk och hästar man känner igen, dressyrfolk, hoppfolk och fältisar i en enda härlig röra.

Ludde sätter sig på golvet och putsar sina stövlar.

Nu är det dags för Ludde att byta till ridbyxor, så han ställer sig och drar av sig byxorna där mitt i stallgången. Visserligen med en lång jacka på sig, men ändå. Saga och jag vet inte vart vi ska titta och vi ba:

-Ähum, OJ, därborta är DEN hästen och DEN ryttaren, SER du!?

Vi tittar på precis allt utom på Luddes omklädningsprocedur.

Sen sitter Ludde upp och vi hänger med bort till framridningen, sen släpper vi honom så han får koncentrera sig på tävlingen. Saga hittar några kompisar, själv vill jag helst av allt hitta vänner och bekanta att fika med, men jag hinner inte för jag måste hämta kalendrar som ska till Tidningen Ridsports monter.

Nu ger jag mig in i Labyrinten i Knossos; mässhallen. Kommer till sist ut -Halleluja- men får skubba runt drygt halva arenan på utsidan.

Till sist hittar jag min bil och får med mig de jättetunga lådorna med hjälp av en pirra. Orkar inte släpa den runt arenan utan går direkt på närmsta dörr, ser en vakt därinne och knackar på rutan. Han öppnar. Och inte bara det, han TAR PIRRAN och drar den hela vägen ner till Ridsports monter!!!

-Vad är det i lådorna, det är väl inte bomber, säger han.

– Ha ha, ser jag ut som en självmordsbombare? säger jag.

Vi försöker båda skoja, men det fastnar i halsen, för i dessa mörka tider är det inte något roligt alls.

Jag packar upp kalendrarna och folk börjar omedelbart att bläddra i dem.

Till sist är det tävlingen. Niklsas Lindbäck som vann förra året går banan med en mikrofon och förklarar saker på sin sköna skånska.

Åh, vilken stämning!! När svenskarna rider lyfter taket nästan. Fantastiska Ingrid Klimke vinner, Linda Algotsson och Farinando blir bästa svenska ekipage.

Nå, underbart är kort. När vi ska åka hem ser jag en P-bot på bilrutan. Nu hjälper inget VIP-armband.

Tycker att inomhusfälttävlan är ett rejält lyft för SIHS! Det bör vara ett lyft även för själva sporten på sikt.

/Ulrika