Idag var det hästloppis!
En eller att par gånger om året ordnas det hästloppis i den lilla hålan där vi bor.
Hästloppis är skitbra!
Man blir av med grejer som bara ligger och kan hitta något som man behöver till en billig slant.
Den här gången var jag själv med. Det är alltid en mysig liten happening med fik och gamla vänner och bekanta.
Här är en av mina äldsta ridkompisar Regina.
Det började med en arkeologisk utgrävning i garaget. Hittade grejer jag glömt att vi ens hade, och som utlöste en störflod av minnen.
Ett träns som min första häst hade, kläder som Saga red i på shettistiden. Jesus Kristus vad man samlar på sig!
Fortsatte med några skåp i stallet och hyllorna i sadelkammaren. Det är rent häpnadsväckande vad med prylar man någon gång måste ha stått vid en kassa och betalat.
Ponnygrejer: schabrak, luvor, beskydd. Stigläder, hur kunde vi ha SJU par som inte används?
Mängden herrelösa aachenremmar och pannband skvallrar om att vi måste ha inhandlat en pinsam mängd träns genom åren.
Mannens fina oxblodsfärgade jodphurs som vi fick på en modefotografering åkte också ner i kassarna, han använder dem ändå aldrig.
Det som brukar gå bäst på hästloppisar är urvuxna barnkläder och -skor. Små ridstövlar och billiga hjälmar, ridjackor, ridbyxor.
Dyrare grejer som sadlar är svårare.
Jag tycker man ska vara billig när man säljer på loppis. För mig handlar det mest om att slippa slänga grejer som kan komma till användning igen.
Loppis är loppis, man ska inte stå där och vara gnidig.
Naturligtvis hade jag med mig mina kalendrar som jag säljer till förmån för LoveNepal. Jag sålde många!
Stjärnkusken Anton Lundström med “Ponnyexpressen” tog två. Han körde i Aachen i somras och ni som ska till Friends Arena kommer att se honom där!
Och min mindre kända kusk-kompis Fredrik hittade ett huvudlag.
Lite grejer får man med sig tillbaka hem, det får man räkna med. Men det känns bra att ha rensat och att några av ens gamla grejer hittat en ny uppgift.
Julklappstips: Min kalender som kan beställas HÄR.