Idag har vi varit vettiga. Vi har avlivat stallkatten.

Idag har vi varit vettiga. Vi har avlivat stallkatten.

Posted by Ulrika in Okategoriserade 03 okt 2016

Under djursjukvårdsdebatten har jag bland annat skrivit att jag tycker att vi djurägare måste vara vettiga.

Att vi måste ta vårt ansvar när det är dags att ta farväl och inte förlänga liv in absurdum bara för att det går, inte tokbehandla djur som skulle må bättre av att få gå över till andra sidan.

Inte anade jag då att jag snart själv skulle stå inför det.

Idag har vi avlivat vår stallkatt Tiss.

Tiss höll mestadels till uppe på loftet ovanför stallet. Hon tyckte aldrig om vår hund utan höll sig på avstånd från henne.

kattmandu-start-2

På natten var gården hennes. Då smög hon runt och fångade möss.

För att göra en lång historia kort tydde allt på att Tiss hade fått vingelsjuka.

Bakbenen vek sig åt sidan och hon kunde inte längre gå i trappan. Hon verkade lite förvirrad och tydde sig till oss på ett sätt hon inte brukade annars. Hennes allmäntillstånd försämrades snabbt och hon lyckades inte hålla sig själv ren längre heller.

Vingelsjuka är obotligt. Tiss var bara tio år, men det var inte mycket att fundera på.

Även om hennes liv kunde förlängas lite hade ett liv som handikappad inte varit värdigt en katt som varit van att springa runt och fånga möss.

Vi fattade ett snabbt beslut. Vi badade henne i ljummet vatten i handfatet och hon fick sin favoritmat att äta. Vi åkte till en veterinär i trakten, en privatpraktiserande kvinna av den den äldsta nu levande veterinärstammen, de där som aldrig slutar jobba (80 plus).

Tiss fick en spruta och somnade in.

20161003_133935_resized

Sedan grävde vi hennes grav i en solig glänta i en stor hage på 6 hektar. Mitt sto kom och sa farväl.

20161003_135007_resized

Vi begravde henne i hennes sov-bo. Med några blommor på. Ovanpå allt la vi rejäla stenbumlingar för att inte djur ska gräva upp henne.

20161003_162129_resized

Vi bor i en gammal vikingabygd. Nu fick vår katt sin egen lilla vikingagrav med stenröse och allt.

Jag är hemskt blödig så det har varit massor av tårar idag. Jag har inte fått ett skit gjort utan denna dag ägnades helt åt kattens hädangång.

Men hur som helst. Jag är ändå helt säker på att vi fattade rätt beslut.

Många andra kanske inte hade gjort som vi, många andra tycker kanske att man skulle ha gjort ”allt som går” för att ge henne några månader till. Även om det hade inneburit att hon varit handikappad.

Men vi tror att detta var det bästa för henne. Vi tycker att vi var vettiga djurägare.

Följ oss gärna på Instagram: ulrika: Ponnymammans Saga: sagaasss

Kommentarer från Facebook