Hubertushelg med trubbel och bubbel
Det blev en dramatisk allhelgonahelg. Saga bröt armen, jag hoppade in som master på byns Hubertusjakt och på den fick en kvinna en häst över sig så att vi fick kalla på ambulanshelikoptern.
Fredag
kl 18.30 ca: Saga faller av vår unghäst Crescendo under en liten rodeo i ridhuset. In till St:Görans akut för röntgen. En spricka i underarmens skelett, ingen ridning på 4 veckor!
Kl 20-21: skickar en massa sms. Avbokar Sagas dressyrlektioner för Eric Lette, informerar Auroras ägare om det så att hon inte behöver åka dit och titta, informerar en annan person om att Saga inte kan vara master på Hubertusjakten dagen därpå vilket var tänkt. Erbjuder mig att hoppa in som master i hennes ställe. Vår inackordering Elin är den andra mastern.
Lördag
09.45 Går ut i stallet. Har en röd kavaj men kan inte hitta mina ridbyxor! Letar febrilt men de är ingenstans. Får syn på Sagas blåa ridbyxor och lyckas till min egen enorma förvåning korva på mig dem trots att jag nog är minst två storlekar större. Säger till Elin att det är bäst att vi rider iväg innan Saga får syn på mig i de blåa ridbyxorna!
10.10 Saga kommer ner i stallet, olycklig över smärtorna i armen. Jag har just dragit av Denize täcket och står nu och håller upp täcket framför mig för att Saga inte ska se att jag har krängt på mig hennes ridbyxor.
10.12 Saga går iväg och misstänker inget, puh!
10.13 Å nej, Saga kommer tillbaka -och får syn på mig i ridbyxorna! Dramat är ett faktum.
– Men mammaaaa! Du förstör dem! Du töjer ut dem, de kommer bli jättestora!
Jag lovar henne att om ridbyxorna nu verkligen blir förstörda ska hon få ett par nya.
10.25 Elin och jag rider mot samlingen för Hubertusjakten några kilometer bort. Vi är lite sena och får ta en galopp över ett gärde. Folk tittar på oss från bilarna, jag antar att vi var fina i våra röda kavajer!
10.45 Samling. Elin och jag får instruktioner om vårt uppdrag som masters. Jag försöker övertala Calle, en halvtokig gammal veterinär som alltid är med på hubertusen, om att han ska vara master istället för mig så att jag får en chans att ta rävsvansen. Han vill inte för han vill ju också ha rävsvansen. Är man tävlingsmänniska så är man.
11.05 Vi rider iväg i det fantastiskt vackra vädret, hovarna klapprar mot vägen och det är himla trevligt. Denize som är en het och känslig dam tycker om att gå först men får chocken när vi ska passera en kohage. Det gick dock bra att komma förbi.
12.25 cirka. Vi kommer till en härlig, svängd och lite sluttande vall hemma hos Kenneth som har ställt upp lite hinder åt oss. Elin och jag galopperar fram lugnt och fint, vi tar några låga hinder, det är underbart kul. Ser över axeln att de flesta är långt bak. Elin och jag lägger en stor volt för att de ska komma ikapp. Då råkar herr veterinären dra iväg förbi oss masters, det får man inte! Och nu gör en islandshäst detsamma, hrrmff! Ja ja. Vi dröjer kvar där lite på gärdet så att alla får hoppa de roliga hindrena.
Här ser ni mig och Denize. Jag skulle nog inte få så höga stilpoäng!
12.35 Vi kommer till nästa gärde, där hoppar vi bland annat en eka:
… och några andra småhinder i ström och det går lugnt till. Men plötsligt händer något. En islandshäst trampar fel eller snubblar och går omkull och ryttaren får hästen över sig. Hon ligger kvar på marken och kan inte röra sig!
12.36 Några sjukvårdskunniga i ryttargänget hjälper den skadade och hon får jackor och en filt. En rådig person ringer 112 och strax är ambulanshelikoptern på väg. Stämningen blir naturligtvis tryckt, inget sådant här har hänt förut på Hubertusjakten.
12.45 Vi andra dividerar om vad vi ska göra. Eftersom vi ändå inte kan vara kvar med hästar på platsen när helikoptern kommer bestämmer vi oss för att fortsätta. Några stannar kvar hos den skadade ryttaren. När vi skrittat en bit hör vi helikoptern närma sig.
13.00 Vi anländer till platsen för upploppet där fikabord och vänner väntar. Vid upploppet rider jag och Elin fram först, stannar på varsin sida av ryttargänget och på en given signal skriker vi “kör”! Hela gänget sätter av mot rävsvansen, som just detta år råkar vara en halsduk. Masters får inte vara med och fajtas om svansen så Elin och jag får hålla in våra hästar.
13.05 Svansen knips av en tjej vid namn Hanna på en vit häst som heter Legato. Calle som var tippad att ta svansen på sitt långbenta fullblod tar nederlaget med stil.
13.30 cirka. Vi sitter av och fikar. Föreningens egen kock Fredrik har gjort tomatsoppa och gulaschsoppa. På slutet kommer två personer som hjälpt den skadade ryttaren och berättar om hur det gått med henne.
14 cirka. Elin och jag skrittar hemåt.
På kvällen får jag se alla bilder som läggs ut och jag inser att jag MÅSTE ta bort axelvaddarna ur den röda kavajen! Ser ut att ha axlarna i höjd med mina egna öron, det ser helt idiotiskt ut!
Senare är det hubertusmiddag, jag kommer dit sent så jag missar både maten och hästens skål, men de hade sparat chokladmousse och lite bubbel åt mig. Vi får veta att den skadade ryttaren hålls kvar på sjukhuset men att inget är brutet.
Under kvällen får jag också veta att en bekant, en gammal man, har avlidit och att en annan bekants häst dött i kolik. Det var alltså en ganska mörk och dramatisk allhelgonahelg, även om hubertusritten trots olyckan var väldigt trevlig och vädret strålande.
Nu har vi fått huvudbry med hur vi ska göra med hästarnas träning under Sagas konvalescens. Det kommer ständigt nya nötter att knäcka.
/Ulrika
PS. Påminner om julklappstipset, kalendern Hästkillar 2016
http://www.ponnymamman.se/webbshop/