Hovavtryck ur det förflutna.
Hur hittar hästar till oss?
Är det alltid bara en slump?
Många kan nog berätta om sammanträffanden, fantastiska historier om hur någon häst på outgrundliga vägar kom till dem, och om vad det betytt för dem.
Hästarna i våra liv är kärlekshistorier, vänskapsberättelser, framgångssagor.
Hästarna i våra liv är våra liv.
Förra sommaren hittade Sagas nya tävlingshäst till oss via den här bloggen.
Det var inte solkart vid första klappen att det skulle bli en perfect match. Men nu vet vi att de är det. De har gått från klarhet till klarhet tillsammans.
Förra veckan gjorde de en utmärkt första entsjärning tävling, och kvalade samtidigt till SM.
Och nu har vi, tack vare en vän som orkar leta på nätet, hittat Malwa, som ska bli mor till en lång rad stjärnhästar 😉 och jag såg när jag gick igenom stamtavlan att hon var lite släkt med Aldrie via hingsten Billion xx.
Han är Malwas mormors far och Aldries morfar. Våra två ston är alltså någon sorts ”kusiner”.
Och igår kväll kom i bloggens inbox ett helt underbart meddelande, där en Camilla Davidsson berättar att hon en gång jobbade på en gård där Malwas mormor Busa och Aldries mamma Babuska växte upp tillsammans!
På gården fanns också deras pappa Billion xx, som jag tyvärr inte hittar många bilder av på nätet.
Billion var fux och låg denna Camilla varmt om hjärtat, hon har sparat en av hans gamla skor.
Han var en gentleman, men också en retsticka. Han brukade försöka borsta Camillas hår med en hästborste. Ibland tog han grimman och försökte sätta på hennes huvud.
Tävlingsresultat kan man läsa om, men den sortens information är små guldkorn som inte finns i några indexlistor.
Jag fick också veta lite om Busa och Babuska.
Gården i fråga råkar dessutom ligga utanför Ljungbyhed, där mina gamla föräldrar bor sedan tio år!
Jag måste ha åkt förbi den hundra gånger!!
Billion xx gav en hel del framgångsrika fälttävlanshästar. Aldries mamma Babuska till exempel gick trestjärnig fälttävlan.
Dottern till Billions ägare bor på gården nu, och någon av Busas avkommor ska finnas där. Jag tror jag måste stanna till och knacka på någon gång…
Förr eller senare blir alla hästar vi haft och älskat som bleknade foton där de försvinner bort, in i det förflutna.
Hästarna försvinner, men de lever vidare, i våra minnen och i våra hjärtan.
Tack Camilla för din info om Malwas och Aldries äldre släktingar som du kände!