Hejdå Hippson. Därför slutar jag som krönikör.
Sedan i våras har jag haft ett uppdrag som krönikör på Hippson.
En gång i månaden har jag luftat mina funderingar kring något i ridsporten där.
I somras bytte tidningen ägare.
Ett stockholmsbaserat företag vid namn Everysport Group köpte Hippson.
På deras hemsida är det första som kommer upp att de är börsnoterade.
Det är tydligen viktigt för dem att visa upp det.
Jag ser nästan enbart män i ledningen. Ett av ägarbolagen är Nordic Growth Capital, ett riskkaptialbolag.
Hemsidan signalerar kallt kalkylerande, allt handlar om pengar och trafik, pengar och trafik.
Jag ser bara ord som varumärken, investerare, karriär, finansiell kalender.
Vad är ens en finansiell kalender?
Hippson står nu listad som ett av deras ”varumärken”.
Jag ser ingenting som handlar om journalistik eller visioner, kvalitet och meningsfullt innehåll.
Här känner ni mig som bloggaren, men jag är journalist i själ och hjärta. Jag har jobbat för tidningar och nyhetsbyråer sedan 1990-talets mitt.
Och jag vet att om en tidning ska leva och blomstra måste någon brinna för den, måna om den, älska den som sin baby.
Det måste finnas någon på tidningen som vill något med den.
En stark kapten med en tydlig kompass som vill göra det bästa för tidningen, och för läsarna.
Visst måste en tidning också vara lönsam, det är alla ägares mål.
Men en tidning kan inte enbart vara ett ekonomiskt projekt.
Jag har jobbat på sådana tidningar. De förvandlas till annonsblad och dör, förr eller senare. Oftast ganska snabbt.
Sådana tidningar har ingen personlighet, inget hjärta, ingen själ.
De är inte roliga att jobba för.
I stort sett alla som jobbade på Hippson har nu slutat på grund av att det blev kraftigt försämrade omständigheter och villkor för dem.
En kvalitetsförsämring väntar, det är jag säker på.
Sorry grabbarna på ”Everysport” men ni ger mig the creeps.
Jag vill inte bidra till era månadslöner och aktieutdelningar.
Jag ryser när jag ser er kalla hemsida där allt handlar om pengar.
Framför allt ogillar jag vad ni gjorde mot den utmärkta redaktion som tidningen hade.
Tack gamla redaktionen för att jag fick skriva i Hippson.
Jag förstår varför ni väljer att sluta och nu gör jag också det.