Hatten av -klart det ska vara hjälm på dressyrtävling!

Att det ska vara så känsligt att säga självklarheter i den här ridvärlden.

Jag kan göra det, för jag “är” ingen.

Jag är inte elitryttare, inte tränare och jobbar inte på förbundet. Jag riskerar inte mer än lite skäll. Det kan jag ta.

“Överförmynderi!” “Det är mitt huvud” “Låt folk välja!” skriks det bland dressyrryttarna.

Det är svårt att bryta upp gamla vanor och traditioner.

Inga argument jag hört hittills håller. Som att påtryckningar om hjälm skulle vara ett typiskt svenskt överförmynderi.

Kanada införde detta redan för fem år sen. USA, the land of the free, har följt efter och nu i år även Australien och Nya Zeeland.

Stora nationer med individens frihet i centrum.

I fälttävlansvärlden betalar alla tusentals kronor för de nya uppblåsbara säkerhetsvästarna som snart är mer regel än undantag. Alla välkomnar de nya, rivbara hindertyperna som utvecklats för att göra sporten säkrare.

Men dressyrryttarna ska inte ha hjälm där de sitter på sina krutbomber som flyger i luften om någon råkar nysa på läktaren?

På hobbynivå är det nästan ännu värre. Många dressyrryttare är så skitskraja att de inte vågar lämna ridhuset. Men rida utan hjälm ska de göra.

Hattarna är eleganta, men de signalerar inte sport. Hjälm däremot signalerar sport.

Förlåt, men när jag ser en hattryttare tänker jag bara här kommer en gammal urödla som vägrar ändra sig.

Det är bara fel att en gren skulle vara undantagen från krav på det mest basala av alla skydd.

Tiden går vidare. Gör som Minna Telde och Charlotte Dujardin: tävla i hjälm.