Hästfolk -världsmästare i självbedrägeri.
Man blir ju helt matt ibland alltså.
En titt i Hästforum eller vilken hästtråd som helst och det blir tydligt: det finns lika många sätt att se på ridning och hästhållning som det finns hästmänniskor.
Man snickrar en egen verklighet för att det ska passa ens övertygelser, och de i sin tur handlar om hur de man ser upp till gör och vad som är bekvämt för en själv.
HÄSTEN kan ju inte tala om hur den faktiskt vill ha det, eller vad den mår bra av!
Så fältet är fritt, liksom.
* Om jag har ett sjukligt kontrollbehov skapar jag mig en sanning som går ut på att min häst mår bäst inne i sin box så att jag varenda sekund kan känna mig säker på var den är.
* Om jag är det minsta lat har min häst inget emot att gå i en frimärkshage, bara det inte är långt för mig att gå.
* Om jag är det minsta orolig har hästar inte alls behov av sällskap av varandra, det där är SÅÅ överdrivet! Förresten är det mig den älskar!
* Om jag är mörkrädd så är min häst också det och måste absolut komma in senast en timme innan mörkret!
* Om jag är frusen vill jag absolut stänga till stalldörrarna på natten, och blundar fullständigt för det faktum att stalluft är full av fukt, partiklar och ammoniak.
* Om jag är frusen lägger jag på min häst täcken året runt, trots att jag är en naken-apa och den är ett pälsdjur, och även om andra säger att den står och svettas ihjäl.
* Om jag har lärt min häst att den får något gott varje gång den kommer in kl 17 tar jag det faktum att den står vid grinden kl 17 som ett bevis på att den hatar att vara ute.
* Om jag inte orkar mocka en box varje dag är lösdrift det bästa som finns för ALLA hästar. Alla hästar på jordens yta. Japp.
* Om jag är nertryckt i min relation tar jag ut mitt behov av att styra och ställa i stallet, och där är jag även inredningsarkitekt och pedant, fast hemma ser det ut som helvetet.
* Om jag har ett omättligt vårdbehov skaffar jag en häst som blir min fyrbenta Barbiedocka, och den klär jag ut i olika täcken, tar av och på skydd på, fast jag rider inte så mycket, jag åker mest till djurdoktorn med den.
* Om jag är en sopa på att lasta häst är min häst rädd för min transport, och jag tar ut en djurpratare som får hästen att berätta vilken transport den vill att jag ska köpa.
* Om jag själv har behov av rutiner skäller jag ut min stallkamrat som tog in 18.20 och inte prick 18! Min häst blir nämligen jättestressad om den inte får komma in prick 18!
* Om jag är rädd för att rida ut är road work inte alls nödvändigt, de som håller på med sånt är bara skogsmullar och sån är inte jag, och jag ser de 40 meterna man får gå bort till hagen som variation av underlag.
Det spelar ingen roll hur många studier som finns eller vad veterinären säger, har jag bestämt mig för vad jag tror och tycker så har jag!
Allt är rätt, bara det passar mig själv!