Handen på hjärtat -måste du köpa mer grejer?
Varje år slänger genomsnittssvensken 450 kilo avfall.
För hästfolk skulle jag tro att vi får tredubbla den siffran.
Nu, knappt en vecka efter Black Friday, en helt vidrig dag om du frågar mig, väller besökarna in på Stockholm International Horse Show.
I pauserna fylls mässområdet upp så att det knappt går att ta sig fram därinne.
Ögonen lyser. Köpa, köpa, köpa!
De kommer handla hästprylar för hundratusentals kronor, gissar jag. Jag vet inte vad mässområdet omsätter varje gång.
Men vet ni vad. Det är ju det här vi måste sluta med. Vi måste sluta konsumera onödiga prylar så förbannat!
Är det någon annan än jag som blev omskakad av 2018? Sommarens dallerheta värme, torkan och dess konsekvenser, stressen att få tag i foder.
En sommar vi aldrig sett maken till, himmelriket för stadsborna men en enda lång skräckupplevelse för oss med djur och mark.
Jag tänker och tänker och tänker på det här. På vilken klimatbov min hobby är och hur jag kan bli bättre.
* prylkonsumtionen
* bilåkandet till och från stall
* bilåkandet på hovslagare, tränare, veterinärer och behandlare av olika slag
* fodret och framställningen och fraktandet av det
* vattenåtgången
* fraktandet till träningar, tävlingar och kliniker
* alla fordon som krävs
Och så vidare.
I min sadelkammare finns redan allt jag kan behöva, och mer.
Ändå vet jag, att hade jag åkt på Friends i år så HADE jag köpt något mer skit som varken jag eller min häst behöver.
Sist jag var där köpte jag någon massagegrej. Som jag använde kanske fem gånger. Nu vet jag inte ens var den är. Dyr var den också.
Handen på hjärtat -behöver du ett schabrak till? Har inte din häst alla benskydd och täcken den behöver? Måste du ha ett pannband till?
VAD exakt är det för behov som driver oss när vi nyper i den där nya, fräscha grejen och drabbas av habegär?
Vet ni vad jag älskar? Jag älskar att se gamla ridstövlar vars skaft är blanknötta på insidan. Men de blir allt mer sällsynta.
Bra grejer är som ett fint, mognande vin; de håller genom generationer av hästar.
Jag har fortfarande saker från min första häst i användning!
Det skulle vara intressant om det gick att räkna på den genomsnittliga konsumtionen kring en hobbyhäst 1978 och en hobbyhäst 2018.
Då: två hemsydda vojlockar, plastband runt pannbandet, träning på skrittavstånd, hö, halm och havre från grannen.
Nu: en friggebod full med grejer, kraftfoder från Holland och saltsten från Himalaya, tränare på andra sidan landet.
När blev hästen en fyrbent barbiedocka som vi roar oss med att klä av och på, och hur kan så många ha en massa pengar att lägga på det?
Vi måste alla börja ta ansvar.
Och en sak som vi alla kan göra, är att låta bli att handla en massa onödiga prylar.
